Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1869, sida 3

änsstyrelsernas tredje ärsräxtberättelzer. Veslernorrlands län. Sedan sädesgrödan, som, enligt här i orten antaget bruk, elter afmejningen undergått torkning och bringats till eftermognad i s. k. bässjor, numera öfver allt blifvit inladad och proftröskningar anställts, kunna resultaten af årets skörd antagas blifva följande: Råg. som mindre odlas, uppgifves lemna S:de å 10:de kornet och är i allmänhet af god beskaffenhet; korn, ortens hufvudsäde, som, i anseende till b farade nattfroster, hvilka äfven på ätskillliga s len i sjelltrakterna redan i slutet af sistl. Aug månad inträslade och åstadkommo betydlig skada, måste på de flesta ställen skördas, innan det hunnit fullständig mognad, kan till jd häraf icke antagas lemna högre af kastning än 5:te å 6:te kornet; blandsäd och hafre, som ännu mindre än kornet hunno mognad, kunna icke beräknas lemna afkastning utöfver 4:de å 5:te kornet; ärter hafva af ofvan anförda orsaker lemnat så ringa afkasting, att den icke kan beräknas i korntal; potatis och andra jordfrukter anses icke lemna högre ring än 4 å 6 gånger utsädet; linoch hampK skörden häraf anses i allmänhet hafva god; höskörden, som under ogynsam väderlek inbergades och till följd deraf på många stållen tagit skada, anses dock i allmänhet hafva blifvit mer än medelmåttig. Höstsädet är öfverallt jemnt och vackert uppkommet. I allmänhet kan skörden anses hafva utfallit så, att nöd icke är att befara, ty, ehuru af kornet en stor del så kallad slösäd torde uppkomma, lär denna likväl vara at beskaffenhet att kunna användas, åtminstone till brödföda; och då tillfällen till arbetsförtjenst under vintern icke torde komma att saknas, hyser konungens befallningshafvande den förhoppning, att behofvet af spanmål äfven för de fjelltrakter, der sädesgrödan blifvit af frost skadad, skall kunna fyllas utan anlitande af annat understöd, än länets mnödhjelpskassa kan bestrida.