Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1869, sida 1

genom våra förfäders synder, men vi få ansvara för dem. Gavarnio kunde ej längre yttra sig med samma tillsörsigt som för cit par veckor sedan. Han vågade endast säga, att folket hade ett alltför godt omdöme för att sammanblanda en familj lik de Lestrelles med dessa herrar, som hade tyranniserat det ända till det ögonblick, då de feodala rättigheterna frånrycktes dem; hans teorier och bans erfarenhet började komma i strid med hvarandra. IIerr do Lestrello skakade på hufvudet och pekade mot allån, som var beströdd af brutna grenar. — 52, sade han, — mårkte ni, då ni kom hit i dag, hur den förra nattens storm har icke blott kullvräkt det gamla valnötsträdet, utan äfven kastat en skogsdufvas väste till marken? En dylik storm brusar nu fram öfver Frankrike, den skal ej det eller nästet. Jag hade hopra mig en beskyddare iherr do S:t Xist, men denna plan har gått om intet. Gavarnie gjorde en hastig rörelse, som ej undföll sierr de Lestecles öga, men ban hejdado sin önskan att tala. Detta rörde houom ju icke, ehuru det gladde honom att Marcelle skulle blifva fri från hvarje förbindelse med markisen. Ni fi å 3, fortfor herr de Leklig paus, — att jag igon annan än er att vända mig Min eno svåger är min fiende, den ndre är frånvarande, och min egen bror r den siste, till hvilken jag skulle hysa ende, Den sista gången jag träffade n, frågade jag om han hade mycket er, och han svarad d