Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1869, sida 1

vit och talat, klagat och gycklat öfver de! ta monopol. Nu, efter dess undanri kunde man vänta, att på Berlins al otientliga teatrar få sc, i tillan med si sjelfva, framträda endast de genialiska ge Åstalterna ur en (iöthes och Schillers, e Skakespeares och Moliöres skapelser. Det ta var ett mycket förhastadt hopp. Ma horde kunnat veta, att de blott någorlun da dugliga sramställarne af en Faust, e I Wallenstein, en IIamlef, en Tartusse ej lå ta stampa sig ur jorden. Do nya teatrar, som uppstått, karalkte srisera sig atliga såsom ,folkteatrar! De söka visserligen så mycket som möj ligt att eka sina antecedentia, d de såsom cafö chantants ypperligt road en lätt tillfredställa publik; men dess: antecodent öja dem som deras skug värdigt troget i den nya aöran åtskiljer sig det nya tillstän n dot gamla endast derigenom, at ar och damer, hvilka fordom blott frack och i den högtidligaste robe med nothladet i handen hado rättighet att tri da inför publiken, nu ega den friheten att anlägga alla tänkbara kostymers mask samt att sjunga eller skrika, att tala elles bräka, act röra sig eller fikta omkring i luften med händer och fötter mellan mor eller mindre vaci isser. Canla 2 T jin kert målade kul can är nu som förr publikens extrabelönirg för dess under en afton visade vänliga tålamod. Ingen representation kar digt slutas, utan att man med den galna dadsen ger åskådarne ett uppeggande viaticum för återstoden af natten med sig på hemvägen. Det märkvärdigaste är, att ett litet tempel åt Apollo och den dramatiska sånggudinnan kommer att uppresas äfven i vårt Orpheum, detta bekanta, af salomonisk glans skimrande tempel för den bacchantiska fröjden, för caucan par exccllence, för den ur sminkburken uppstigna Venus, IIvilka nya öfverraskningar kunna der väl ännu erbjudas? ,, Åh, så svarades nyligen på denna fråga, ,,egaren, hr Bente, är en ingeniös kal; medan alla öfriga teatrar i kapp bemöda sig om alt för sin kyska publik framvisa aktrisernas obeslöjade behag, ämnar han, för motsatsens skull, i hvilken ensamt retelsens hemlighet ligger, för de ohöljda prestinnorna i sitt tempel från scenen presentera den strängaste kyskhet. De äldre privatteatrarne fortsätta i sin vanliga slentrian. Icke en enda af dem har af den nya teatersriheten tagit sig anledning att göra ett högre, ädlare mål för dramatisk verksamhet ill sitt program. Alla dessa teatrar äro inficierade at den franska sinnligt bedöfvande andens smitlätksärdighet. victoriateatern älerler, efter ett kort gästspel af den klasbildade skådespelaren Hendrichs, i öraktliga vana att låta missbruka si anta lokal till uppförande af föer pjeser; Wallnerteatern vacklar fram och tillbaka mellan de beryktade berlinska lo, alfarcerna och de parisiska demimonddramerna, och i Friederich-Wilhelmstädterteatern herrskar Offenhach med sin galna musik oins tare än sultanen i sitt rike. Rättvisan fordrar, att jag här inregistrevar ett par undantag. I Victoria-teatern har man nu ånyo tillällo att se ett fenomen inom konstens ke. Fröken Felicita r. Vestrali upptr ier som ,Ilamlet — det första fruntimner, som vågat göra den Shakeszpearske! ånggudinnans med bottenlös djupsinnig:et gestaltado älsklingsskapelse till en (for tt begagna mig af terminus technicus) unlalongroll. Fröken von V. är ej utan lramatisk talang, men hon älskar det exentriska, det påfallande. Detta drag ha i äfven att tacka för hennes Hamlet, af wilken hon gör ett fasaväckande dramaiskt monstrum. För öfrigt är Iamlet ej en enda manliga roll, som hon valt. IIon pelar med förkärlek och framgång Romeo, nen äfven på Richard IH vågar hon sig) red ett mod, som man under andra för-!: ållanden skulle kalla dumdristighet. Medjs elanden, som spridas af den ene eller it : 1 ndro bland hennes medspelande, frambälla il å gavaraude dam