Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1869, sida 1

phint, och hvarje man, qvinna och barn i dem mördade. I Normandie samma rysligheter; min vän de Rividres kastad i en brinnande vedhög och dragen derur med förkolnade händer. — Dylika gräsligheter måste ri jelfra, och de, som b dast en ringa del af sol ting dylikt att befara h — Ännu ja. Men de li känna Lafontaines tänkespråk: Eu herre är en siende. Vi fransmän äro grymma af rent lättsinne, tigerapor, som Voltaire kallar oss, och då menniskor ej längre äterhällas af moral eller religion, förlora de all aktning för lifvet och blifva vildar. — Men om vi tro på menniskans fullkomnbarhet, började Gavarnie, som bade, ta sig å dem, utgöra enet. Vi ha ingenre klasserna Å. 3 Hanlikt ungdomen i allmänhet, isrigt stud Rousseau och blifvit fängslad af han 71 sörande vi alighet. — Jag tror ej derpå. Jag har studerat menniskorna för länge. Ni srågar hvar? I mitt eget hjerta. Gararnic smålog, ty hau tånkte att herr de Lestrelle svårligen kunde hafva den dåliga tanko om menniskoslägtet, hvilken! ban hade antydt, om han ej hade studerat det avnorstädes. — Ah, ni småler! Vontaigno skulle att den, som studerat sig sjelf gt, har studerat ala menniskor; u är cj vågon ringa auktoritet, herr de Lestrelle och blickade kärt på sin favoriförfattares volymer! Jllan ofvanför hans byrå. — Jag äfven sett menniskorna något, ty jag var en gång äregirig nog; men jag erfor Åfemak för offentliga värt och var tacksam att få återvända till privatlifvets lugn. I i