raren, grefve Filip Königsmark, blef hon skiljd från sin gemäl och inspärrades på slottet Ahlden, der hon afled 1726 efter en 32-årig fångenskap. Digra volymer hafva författats för att bevisa det bon ej var någon äktenskapsbryterska. Sjelf bedyrade hon vid allt hvad heligt är att hon var oskyldig, förklarande sig till och med, för bestyrkandet af sin oskuld, vara beredd att taga Herrans Heliga Nattvard, hvilket hon, tagen på orden, äfven gjorde. Icke destomindre sätter hennes i Delagardiska arkivet förvarade brefvexling med Königsmark utom allt tvifvel, att ett brottsligt umgänge egt rum emellan prinsessan och denne herre. Sofia Dorothea ansågs dock ega ett moraliskt värde fullt jemförligt med de flesta sina furstliga samtidas. Detta exempel visar, att man icke alltid kan sätta obetingad tro till heliga försäkringar. —8