Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1869, sida 3

—— — Ami. —j2 marknaden var flau. (hsdndt) om Maria Stuart. Maria Stuarts historia, som alltid väcker intresse och deltagande, har i vår goda stad blifvit ett ämne för dagen. De taflor ur den skottska drottningens skickelsedigra lefnad, hvilka i dessa dagar på skådebanan upprullats för våra ögon, hafva följts med spänd uppmärksamhet och beskärt mången en icke ringa njutning, och detta kanske icke minst för deras historiska trohet. Schillers Maria Stuart tillhör mera dikten än historien; också framstår hon hos denne skald, på bekostnad af den historiska sanningen, nära nog som en martyr. Björnstjerne Björnson hängifver sig visserligen äfven åt denna alltför stora benägenhet att idealisera sin hjeltinna, men han har likväl af Maria sökt göra en bild ur den bistoriska verkligheten. I den norske skaldens skapelse igenfinner man Maria Stuart, sådan hon skildras i historien, såsom en skön, älskvärd och snillrik, men ombytlig och obetänksam qvinna. För historien utgöra hennes felsteg motiver nog till hennes undergång, men hr Björnson sörlägger dessa motiver mera i de yttre förhällandena, lätande sin hjeltinna sålunda duka under för dessa. För att rätt förstå och bedöma Björnstjerne Björnsons konstverk, , Maria Stuart i Skottland, erfordras att hafva en öfverblick af denna drottnings historia. Detta kraf har ock erkänts af våra teaterrecensenter, som till sina läsares tjenst meddelat dylika historiska öfversigter såsom föregångare till sina respektiva kritiker. Den som skrifver detta har tagit till pennan med anledning af den i H-T. för sistl. Måndag förekommande öfversigt, som har till författare signaturen —m—. Af samma hand hafva förut ett par uppsatser varit synliga i II-T., hvilka, utmärkande sig genom ett ledigt framställningssätt och en god stil, karakterisera sin författare som en erfaren teaterkritiker, den der beherrskar sitt ämne. Hvad som här blifvit sagdt om formen i de förra uppsatserna, gäller äfven den historiska öfverblicken af Maria Stuarts lif, hvaremot sjelfva innehållet i denna senare torde kunna blifva föremål för en och annan anmärkning. Men då dessa anmärkningar mera drabba biomständigheter och uppfattningen i det hela låter sig enligt gällande åsigter fullkomligt försvara, och då dessutom en dylik öfverblick väl ej bör läggas under den stränga historiska kritikens måttstock, så behöfva de ej här upptagas, isynnerhet som syftet med insändarens uppsats ingalunda är att påpeka några oegentligheter i en för öfrigt god och riktig framställning. Ett misstag, som likväl är lätt förklarligt och ursäktligt, torde dock böra rättas. Björnstjerne Björnson låter för den dramatiska effekten Darnley bringas om lifvet årsdagen af Rizzios mord. Detta är historiskt origtigt. Rizzio mördades den 9 Mars 1566, och Darnley ombragtes den 9 eller rättare natten till den 10 Februari 1567. Signaturen — m— delar den allmänt gällande uppfattningen af Maria Stuarts tragiska slut, att hon föll ett (oskyldigt) slagtoffer för Elisabeths jernhårda politik och okufliga hämndlystnad. Häri instämmer icke insändaren. Emedan Maria var skön och älskvärd och under sednare perioden af sitt lif djupt olycklig, hyser man för henne innerligt deltagande och medlidande — känslor som obestridligt hittills inverkat på historiens dom. Verk, som göra anspråk på att kallas historiska, hafva blifvit skrifna i det öppet förklarade syftet att ådagalägga Marias fullkomliga oskuld, äfven i Darnleys mord. Numera antages det dock som en historisk sanning, att Maria varit Bothvells medbrottsling i detta mord. Likväl äro bevisen för denna hennes medbrottslighet ingalunda starkare, än bevisen för hennes medvetande och gillande af mordförsöket emot Elisabeth. Detta mordförsök är ingen dikt, utan en full verklighet, fastän engelska regeringen hade alla sammansvärjningens trådar i sina händer. Sedan alla försök att befria Maria och uppsätta henne på Englands tron visat sig vanmäktiga, vann hos hennes mera fanatiska anhängare den åsigten insteg, att ingenting kunde uträttas, innan man först röjt ur vägen Elisabeth, som i deras katolska uppfattning ej var en rättmätig drottning, utan en b a ann RP AHAHH::