Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1869, sida 4

På L. J. HIERTAS förlag har utkommit: Teater och Drama mder andra Kejsardömet, af Rudolf Gottschall. Bearbetad från tyskan och försedd med tillägg af C. Eichhorn. Pris 2 rdr 50 öre. I Dagligt Allehanda yttrar om detta arbete: i Denna öfversigt af den nyfranska dramatiken orde vara särdeles välkommen för den stora del af allmänheten, som med deltagande följer tidens scenisa företeelser i allmänhet och som särskilt så ofta har tillfälle att på våra scener bevittna resultaten af den lifliga fabrikation, hvilken så oförtrutet pågår i Frankrikes dramaturgiska verkstäder. ,Om, säger utgifvaren, , allmänheten under en längre följd af år är vittne till en omfångsrik utveckling, som försiggår snart sagdt vader hennes egna ögon, skall nödvändigt ett behof uppstå att närmare taga reda på förloppet af denna utveckling, hennes hufvudsakliga moment och de ledande ider, som gjort och göra sig gällande inom henne. För det ändamålet är detta arbete mycket lämpligt genom sin rikedom på detaljerade upplysningar och fina grundliga omdömen öfver den franska scenens nyaste repertoar och dess skapare. Den icke minst intressanta sidan af arbetet är framställningen om den franska teaterorganisationen och teaterförhällandena i yttre och praktiskt afseende, hvilken ganska omfattande framställning upptager arbetets förra hälft. Derefter följer en karakteristik och indelning af andra kejsardömets drama, hvilket enligt förf:s åsigt icke alls betecknar någon höjdpunkt i dramats utveckling, utan i hela sin fysionomi företer medelmåttans uttryck, om det ock i afseende på sin kulturhistoriska betydelse och från synpunkten af den dramatiska tekniken onekligen erbjuder betraktaren flera intressanta sidor. Med verkligt nöje läser man förf:s karakteristiker af den nya klassiska skolan, låcole du bons sens, romantikerna och deras epigoner, demi-monde-dramat, hvars egentliga skapare är Alexander Dumas d. y., den melankoliske sonen till en sangrinisk tader, den nyktraste af alla realister, vidare den satiriska sedemälningen, så till vida som den företer en sjelfständig sträfvan att, såzom förf. säger, liksom ställa lustspelet på egna fötter, i hvilket afseende Victorien Sardou röjt den största begåfningen af alla nya franska dramatiker, samt slutligen folkskådespelet, farsen och vådevillen, hvars nyaste fas hos fransmännen är den Offenbachska farsen. Den förtjenstfulle förf. slutar sitt arbete med en kortfattad, målande och synnerligen träffande karakteristik af denna ,konstart, hvarvid han med sakkännedom och rättvisa uppskattar så väl dess goda sidor som dess elände. — — —4 117373)