Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1869, sida 1

i1A Vr AA — Mellan våra båda hufvudtidningar har utspunnit sig en lika putslustig som häftig strid rörande refererandet af hvad som tilldragit sig i teatersalongen bland publiken under uppförandet af ,,De unges förbund. ,,Morgenbladet, som delar pluralitetens obetingadt gynnsamma dom om stycket, påstår, att hvisslarnes antali fö hållande till klapparnes är rent försvinnande, och karakteriserar , Aftenbladets påstående , att hvisslarne voro fördelade icke blott i de högsta regionerna, utan äfven i parketten och första raden, som lögnartigt, mot hvilken beskyllning ,Aftenbladet — som i sitt bedömande af pjesen skarpt framhåller dess ofantliga brister i estetiskt afseende — tappert försvarar sig. Man torde dock af hvad jag här ofvan utvecklat inse, att denna strid i realiteten endast har föga att betyda. Båda parterna önska nemligen bygga beviset för, att deras omdöme om stycket är det riktiga, på den stora publikens emottagande af detsamma, men på ofvannämnda grunder är publikens dom i detta fall högst opålitlig, om man deraf vill hemta argumenter för styckets verkliga värde. Saken är dock den, att äfven under uppförandet ger sig tillkänna en stark meningsskiljaktighet, hvarunder visserligen de, som skrika högst, skenbart bli segrare. Men jag är viss på, att det gick många så, som det gick mig: jag hade cj lust att efter pjesens slut, då domen om densamma skulle fällas, riskera ett slag för örat eller måhända att bli utkastad, för det jag hvisslade eller hyssjade, medan den ofantliga entusiastiska pluraliteten stampade, applåderade och skrek — och fördenskull behöll jag försigtigtvis mina tankar om stycket för mig sjelf. Det har förr levererats stora teaterdrabbningar med näfvarne här i staden, men icke alla känna sig disponerade att deltaga i sådana. Ännu kommer någon tid att förgå, innan vår publik, som nu är förblindad af fördomar och många andra hänsyn, genom en förståndig offentlig diskussion kan bilda sig ett riktigt omdöme om detta IIenrik Ibsens nyaste arbete. Medan således många af oss ej kunna ingå på nutidens experimenter med d praktiska eller realistiska elementernas öfverförande i estetiska konstverk, finnes en hel del, som ej har något att invända mot den utprägladt praktiska tendens, som för öfrigt nu för tiden gör sig gil! lande hos vår nation. Ett märkvärdigt exempel erbjuder den under innevarande vecka i många tidningar behandlade frågan, huruvida det ej skulle vara riktigt, att regeringen denna gång valde en praktisk man till statsråd för inrikesdepartementet, hvilken vigtiga post förmodas komma att bli ledig inom årets slut. Man stannar dervid i allmänhet vid att rekommendera trälasthandlaren Selkevarte i Drammen såsom den lämpligaste kandidat Denne man, som vid flera storthing re senterat sin födelsestad, har här vi såsom en skicklig affärsman, hvilkor nerhet arbetat för jernvägsväsendet, säse en god stilist och öfvad talare, och heter, att statsrådet under hand verk hört sig före, huruvida han skullo var villig att emottaga valet. Det skulle i så fall bli första gången, som en köpman hir i landet inträdt i konungens råd, churn en alldeles enstaka gång en sådan visscrligen varit i fråga. Det betänkliga här vidlag skulle ligga deri, att under ett re geringsdepartement äro förlagda en oändlig mängd heterogena saker, hvilka kräfva sin dagliga expedition, att en man, som icke åtnjutit akademisk bildning, vil svårligen skulle kunna reda sig, utan att qA 2— C