Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1869, sida 1

UTRIKhHs. FRANKRIKE. Partierna ha redan börjat att i partimöten öfverenskomma om sina kandidater till president, vice presidenter, sekreterare och questorer. Högern var den 23 dennes församlad i lagstiftande församlingens bibliotek, och tiers-partiet skall under nå gon af de närmaste dagarne sammanträda i Grand Hotel eller hos Latour-Dumoulin. Högern eftersträfvar isynnerhet att åstadkomma ett reformprogram, med hvilket det vill taga initiativet i lagstiftando församlingen. Efter de sednaste ministerkonseljerna i Compiegne ha regeringstidningarnes språk blifvit märkbart reformvänliga. Förslaget till senatsconsulta angående de författningsenliga förhållandena mellan regeringen och folkrepresentationen lärer vara på god väg. Äfven förberedes en lag, hvilken uppställer som princip folkundervisningens kostnadsfrihet. Förslaget om de embeten, som skulle vara förenbara med mandadet till representant, är under behandling i statsrådet. Regeringen hoppas att genom sådana embetsmiins val till deputerade finna ersättning för de officiella kandidaturerna. Journal des debats skrifver: yDe pålfliga tidningarne fortfara att afhålla sig från att tala om pater Hyacinthe och bans manifest. Man låtsas i vatikanen, som om det endast anginge en disciplinär fråga mellan den rebelliske munken och hans förmän, med hvilken påfven icke hade att befatta sig. Man tror också i Rom, att pater Hyacinthe långt mera skall förarga sig öfver ett föraktligt stillatigande, än öfver en vederlägguing. Det försäkras, att inom kort alla soldater, som stått under fanorna i tre år, skola permitteras på obestämd tid. Härigenom skulle regimentenas effektiva styrka nedsättas från 3,000 till 1,500 man. ENGLAND. Premierministern har aflåtit en skrifvelse till den förening, som i Limerick bildats för att utverka nåd åt de ännu i fängelse varande senierna. Gladstones skrifvelse är ett alltigenom värdigt, klart och bestämdt svar på de orimliga anspråk, som högljudt gifvit sig tillkänna vid de irändska folkmötena. I inledningen förklarar premierministern, att regeringen ,,egnat den största uppmärksamhet åt ansökningarne om srigifvandet af de på särskilda tider i förbindelse med den foniska sammansvärjningen för landsförräderi och andra svåra förbrytelser dömda sångarne. Sådane ansökningar hade dels utgått från fredsälskande och fosterländskt sinnade män, hvilkas känslor förtjenade all aktning, men dels äfven varit affattade på ett språk, som stod nära ett rättfärdigande, eller t. o. m. beröm öfver de dömdas fordna förhållanden, och som af drottningen som en rättighet framställde det, hvilket endast kunde vara en handling af nåd. Gladstone 5ttrar derefter: Jag måste tillägga, att det varit mig omöjligt att finna någon r utgångspunkt för den förut64 sättningen, att dessa vilseledda män afstått från sina anslag mot den allmänna ordningen, till hvilkas utförande de blifvit förhindrade genom häktningen. Detta faktum är så mycket mera att beakta, som det för regeringen är bekant, att den feniska sammansvärjningen ännu fortfar, både i le förenade konungarikena och i Amerika, allt medan det desto värre är omisskänneligt, att en del tidningar på Irland framhärda i en ton, som nödvändigt måste fortplanta det missnöje och len uppretning, som för med sig faror för samvället. Härefter fäster premierministern uppnärksamheten på, att regeringen bevisat