Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1869, sida 3

Petroleum-Prinsen. (Ur Sv. Amerikanaren.) För 30 år sedan anlände till Filadelfia en irländare. Han var murare till handtverket samt arbetsam och nykter, hvilket icke ofta är fallet med det gröna Erins söner. Ian hade åtnjutit den äktenskapliga sällheten öfver 10 år, då han, vandfande till sitt arbete tidigt en miorgon, sann utanför sitt hus en korg betäckt af ett linneskynke. Han bar hem korgen, opnade den, och en präktig, späd verldsmedborgare presenterade sig för hans åsyn. På barnets kläder var fästadt ett papper, hvarpå i ett par rader den person, i hvars händer korgen råkade komma, uppmanades i den Allsmäktiges namn att sig den nyföddes vård och förbarma sig en arm medmenniska. Irländaren och hans hustru, som sjeliva icke hade barn, adopterade genast den lille och ansågo honom såsom en gåfva at sörsynen. Ännu några år sednare och vår irländare, som förvärfvat en ganska anständig summa penningar, köpte sig en farm uti ett glest befolkadt distrikt af Pennsylvania och lefde der lugn och nöjd till dess han en dag fällde ett träd öfver sig och krossades till döds. Efter denna sorgliga tilldragelse skötte enkan med gossens tillhjelp sin farm så godt hon förmådde och beklagade sig öfver att hon icke kunde gifra sostersonen någon uppfostran. Men de bade så långt till någon sh att hon icke kunde tänka på att skicka honom fjerran ifrån sig. en dag spred sig det ryktet öfver Pennsylvania, att om man gräfde i jorden ett litet stycke, så skulle på vissa platser jordbeck strömma fram ur djupet. Egendomligt, som detta rykte var, så nödgades dock många tro derpå, då de med egna sågo ett svart, flytande ämne, som lyste t då det antändes, spruta upp trån hål, som blifvit borrade på försök. Scart började alla menniskor borra på sin egen mark. Irlåndarens enka följde sina grannars exempel och gräfde med hjelp af scstersonen en håla i trädgården. Efter några dagars arbete råkade de på olja. En strömmande källa belönade deras företagsamhet. Emellertid bade oljeupptäckterna väckt vinningslystnaden och vändt den till Pennsylvanien. Siaten ordentligt svärmade af folk, som fått oljefebern. nskan att komma i besittning af den rika jorden eller någon del deraf fick insteg i allas sinnen, och egendomsvärdet i de oljeförande områdena steg till fabulösa summor. Femtio tusen dollars pr acre betaltes icke sällan. Irländarens enka begagnade sig af den allmänna hänförelsen och sålde sin farm till ett bolag i Boston för två millioner dollars. Köparne ansägo sig hafva fått godt pris, som sluppo med mindre än 7,000 dollars pr acre. De 300 heres, hvaraf enkans farm bestod, hade vid inköpet kostat 300 dollars, eller hvardera en dollar. Mon utom de två millionerna hade enkan förbehålli sig nalfva inkomsten af den i trädgården upptäckta rällan. Denna gaf emellan 5och 600 tunnor petroleum hvarje dy ar viss på att gumman vurmade öfver sin Hon besökte hunlrade gånger om d åg den alltid med ny beundran och försökte, så godt hon kunde, at aga reda på om strömmen var ständigt lika stark. stundom gick hon äfven nattetid ur sängen för att betralzta den underbara ådran. Under en af dessa nattliga visiter var hon oförsigtig nog att gå förra intill källan med sitt ljus — oljeströmmen ndes med blixtens snabbhet, och den gamla nfamnades af flammorna samt brändes till döds. Coronern tillkalla ör att hålla likbesigtning. När den var verkställd, förmådde grannarne, som voro nyfikna att veta om gumman verkligen ått så mycket för sin farm som pratet förkunnat lem, coronern att öppna hennes Kista. Den innenöll 200,000 dollars i guld, som trifvelsutan uts jorde hennes andel af källans afkastning, men lerjemte i öll den Förenta Staternas räntebäande obligationer till belopp af två millioner d ars, registrerade i Peter Crazys namn. Peter än dena adidnas adopterade ge, der:ill utnämnd m form upprättade testamente, sc ledes fanns i kistan. Vid den tiden han kom i besittning af sin stora ö nhet kände Crazy icke skillåaden mellan ch hundra tusen dollars. Han kunde enusen last mned svårighet skrifva sitt namn och hade olyckligtvis ingen som varnade honom emot de sa