or, hvilka omgifva den oersarne ynglingen, säreles då han är rik, sträfvande att göra honom il en slösande dagdrifvare i stället för en nyttig ch välsignelsebringande medlem af sambället. Så snart det blef kunnigt att Crazy hade ärft f tora rikedomar, satte någral äfventyrare, hvaraf ljans eldorado just då hade ett rikt förråd, efter önom på samma sätt som örnarne församla sig kring åtelen. Och nu började för Crazy d f utsväfningar och laster, hvars ända är nära för anden. I Filadelfia tog han med sina sällskapsbröder in å ett af de mest eleganta och tsmliga af stadens coteller, som han betingade för sitt uteslutande yruk under tiden han uppehöll sig der. Ilan köpte lyrbara hästar och de mest lysande ekipager samt mderhöll ett ,maison de joiel, der sällskapet ippförde orgier hvarje natt. Många af Filadeltias nnevånare skola länge minnas hans öfverdådiga pptäg och tillställningar. Såsom ett prof på lessa må ett exempel anföras. En dag stannade ett regemente soldater i staden, varande på marsch vester ut. Han presenterade manskapet 1,000 korgar champagne — en korg till hvarje soldat — en handling af frikostighet, som skaffade honom en utgift af 25,000 dollars. Sedan han förstört en half million i qväkarstaden, drog han tilll. Newyork för att söka nya förlustelser. Hår sammanträffade han med personer, som förstodo att ingjuta en ny passion i hans sinne, nemligen högmodets. Dessa kapitalister och penningfurstar, som åka i luxiösa äkdon uti Central park och som göra sitt bästa för att upplifva och återföra de lysande tiderna under franska regentskapets dagar, voro icke — så sade man bonom — så rika som han var. Det ålåg honom derföre att lefva på modet, så att man icke måtte taga honom för en sniken arm6-leverantör, den der icke vet att använda sina penningar. Crazy började derföre att efterapa männen af modet — men han gjorde det på samma sätt, som den europeiske drinkaren efterhärmas af vilden, hvilken, då han en gång fått smak på eldvattnet, icke slutari att klunka så länge det finnes en droppa qvar i kärlet, förrän döden tager kärlet ur hans händer. Han höll ända till tyratio hästar; höll höga vad vid kapplöpningarne, dervid stallbröderna drogo försorg om att han alltid tappade, och han hyrde en hel teatertrupp, den han försåg med kostbara kostymer och som fick spela endast för honom sjelf och några af hans vänner. En natt blef han så förtjust af de pirouetter danserskorna vid hans teatertrupp utförde, att han, med ett behag och en ledighet, dem Buckingham sjelf skulle hafva afundats honom, förärade en hvar af dem diamanter och prydnader till ett värde af ett hundra tusen dollars. Ett helt år hängaf han sig på detta sätt åt alla hejdlösa galenskaper. wdet Väntade slutligen på honom med den at dessa hemsökelser, som tid efter annan förvåna verlden och undervisa den uppmärksamme. Crazy, trodde, att hans rikedomar aldrig skulle tryta. Ännu sista dagarne af sin vistelse i Newyork inbillade han sig att, utom de hundra tusen dollars han hade i fickan —återstoden at den förmögenhet, som fanns i den irländska gummans kista — han egde outtömliga tillgångar i oljekälJan. Sedan han förstört ända till sista skillingen och återvändt hem, erfor han, att upphofvet till hans förmögenhet torkat ut och att allt hvad ban egde i behåll var de femtiotvå klädningar han köpt under sednaste månaden. Jans hem är nu på kommunens fattighus, hvars eländigaste bjon heter Crazy. Dessa och många andra dylika händelser ärohvardagsföreteelser i Newyork, men få eller ingen tager varning af dem. En hvar tror sig vara mäktig att undvika de faror, som ruinerat andra, och upptäcker endast sitt misstag när det är för sent att hjelpa. Nän af alla klasser, kyrkans tjenare och evangelii förkunnare icke undantagna, esomoftast tillochmed fruntimmer, rusa till Wall street för att jaga lyckans flyktiga gudinna, och der, för att nyttja ett gammalt ordspråk: ,,om de icke stångas ihjäl af tjurarne, så varda de uppätna af björnarne. D — 2 Ö SV Rn F—