— Just så, och sade henne, att om jag kom ut helskinnad, skulle hon få innehållet af min börs. Vill ni emottaga det åt henne? Jag ansåg det bäst att försäkra mig om hennes trohet, till dess jag hunnit ut ur staden. Löftet gjorde henne till en nyttig bundsförvandt, och nu ligger det i hennes intresse att jag kommer lyckligt undan. Emellertid var det ledsamt att någon skulle veta att ni herbergerat mig. Gavarnie gjorde sig ej besvär att trösta markisen, hvilken ej syntes serdeles bekymrad för sin värd. För att komma ut ur staden var det nödvändigt att gå öfver torget, der frihetsträdet låg kullfallet på de våta stenarne. Herr de S:t Xist stannade ett ögonblick, uppgaf ett sakta fart och sade, i det han lyftade på sin hatt: — Ma foil Nu bugar jag mig med största nöje för ert träd. — För Guds skull kom! sade Gavarnie, — det kan finnas tillräckligt af edra fiender vid dessa fönster för att hänga er ännu femtio gånger. — Bah! Låt dem försöka. Jag är verkligen skyldig dem tack, ty de läto mig i dag känna lifvets värde. En ny känsla uppväger hvarje fara. Gavarnie betraktade denne man, som för några timmar sedan hade befunnit sig ansigte mot ansigte med döden just på detta ställe, — och en död i dess mest afskräckande form. Han undrade om hans skämtsamma ton härledde sig af cynism, eller af ett ädelt blods mod. Herr de S:t Xist såg på honom med ett gäckande småleende. — Det var en beundransvärd storm! sade han vårdslöst och fortsatte sin väg.