för nåjen och förströelser ar lika anstotlIig sör Skottlands söner, som dessas dystra allvar och ociviliserade råhet äro henne motbjudande. Hon anfalles i sin värdighet både som qvinna och som drottning, men i intet hänseende är hon sjelf skuldfri, och likväl straffar hon utan nåd och förbarmande. Så får den passionerade Chastelard försona sin djerfra kärlek på stupstocken, så drifves den äregirige Bothwell i landsflygt. Nu litar hon ej mer på det säkra stöd iregeringsomsorgerna, som hon har af sin naturlige broder, grefven af Murray; hon vill betrygga tronföljden, hon söker efter en make, som kan lätta hennes bördor och förljufva hennes dagar. Vacklande och obeslutsam, förkastande konungars och furstars anbud, upphöjer hon slutligen, berusad af en ögonblicklig passions brinnande allmagt, vid sin sida på tronen en nittonårig yngling, sin kusin, den sköne men vankelmodige och omanlige Henrik Darnley. Dock detta äktenskap, så leende och solljust i sin början, hopar snart tunga olycksmoln på hennes lefnads himmel. För Darnleys skull bryter hon med Murray, som sällar sig till hennes vedersakare; för att bekämpa Murray måste hon återkalla den landsförviste Bothwell. Men hvarken mot yttre eller inre fiender finner hon hjelp hos sin make. Äregirig och fåfäng, teg och utsväfvande, förlorar Darnley Marias tillgifvenhet lika hastigt som han vunnit den. Dock felet härtill är ej ensamt hans; äfven han har orsak till missnöje. En ung italienare, en man af låg härkomst, David Riccio, den katolska politikens förnämsta ombud, har hastigt svängt sig upp i Marias ynnest och beklädes snart med en handsekreterares vigtiga post. Härigenom uppväcker han hela den skottska adelns atund. Denna liksom konungen ser i honom icke allenast drottningens rådgifvare utan äfven hennes älskare. För att störta Riccio och det katolska partiet, ingår konungen en sammansvärjning med det reformerta partiets förnämsta predikanter och mägtigaste baroner. Den förjagade Murray återkallas af de sammansvurne, hvilka besluta Riccios död. Med en grymhet utan like utföres detta beslut i drottningens närvaro, vid en tidpunkt, då hon bar ett annat lif i sitt sköte. Hon rasar, bönfaller, gråter, — intet hjelper: gunstlingen genomstinges med konungens egen dolk. Maria öfvergår dock snart från tårar till leenden, från raseri till köld. För att besegra sina fiender, använder hon ett af qvinnornas förnämsta vapen: förställningskonsten. Genom hycklade smekningar lyckas hon vinna sin svage gemål, hon beveker honom att afbryta alla förbindelser med Riccios mördare och att förneka sitt deltagande i sjelfva mordet. Sedan hon sålunda lemnat honom till pris åt det allmänna föraktet, stöter hon honom från sig, och efter att hafva födt en son, som under namn af Jacub den VI blifver hennes efterföljare på tronen, fattas hon snart åter af en ny, olycksbringande passion. Föremål för denna nya lidelse är grefven af Bothwell, sjelf nyligen gift med Johanna Gordon och genom detta äktenskap blifven en af Skottlands mäktigaste män. Bothwell — en man af mycken behjertenhet, men af ännu större förmätenhet, och af en äregirighet, som ej skyr några medel — fördöljer hvarken sina planer eller sina laster. Hans krigiska utseende, vanprydt, eller kanske snarare prydt, genom förlusten af det ena ögat, hans smak för nöjen, den djerfva beslutsamheten i hans karakter, hans i Frankrike förvärfvade eleganta och lediga umgängessätt, hvarunder han döljer sitt eget lands vilda och häftiga passioner, allt detta hänför Marias lifliga inbillningskraft och gifver Bothwell ett okufligt herravälde öfver henne. I början söker hon blott en trogen och nyttig tjenare, men snart nog finner hon en älskare och herre. Hon måste, kosta hvad det vill, besitta Bothwell; hennes lidelse känner ingen gräns. Dock ett hinder står i vägen: Darnley; från honom måste hon befrias. Darnley, den förgätne, hvars tillvaro hon nu åter allt för väl påminner sig; Darnley, som emellertid öfverfallits af en härjande sjukdom (kopporna). För att äterhemta krafter, flyttar han till ett litet enstaka landthus, straxt utom Edinburg. Här besöker och vårdar Maria honom med en ömhet, som i hans hjerta åter upptänder hoppet om hennes kärlek. En dag, den 6:te Mars, årsdagen af Riccios mord vakar hon hos honom långt in på aftonen; tager så, ef ter några timmars besök afsked af honom för att begifva sig till sin kammarfru Margarethas bröllop. Darnley, efter hennes bortgång, betagen liksom af en hemlig aning, söker sin tröst i läsningen af Davids 65:te psalm och går snart derefter till hvila, åtföljd af sin trogne page Taylor. Denna hvila blifver hans sista. Nå gra timmar efter midnatt uppväckes hela Edinburg af en förfärlig koall: Konungens hus har sprungit i luften, hans och Taylors lik återfinnas på ett närbeläget fält. Maria har alltså nått sitt mål; Riccio är hämnad och hon sjelf är fri — men till hvilket pris! Darnleys blod klidbar fast vid mörderskans och äktenskahsbryterskans händer. Folket beskyller ock, först hemligen och i tysthet, men snart nog offentligen och högt, Bothwell och Maria för Darnleys bråda död. Intet afhäller dock den af passioner