millioner i guld. Följaktligen började dagen med denna notering, och många ögon syntes glänsa af fröjd. Ett Mefistofelesleende lyste i någras drag, medan andra tycktes intagna af den djupaste skräck. Oroligt hviskade man till hvarandra nyheterna för dagen. Folkhopen trängde sig så nära som möjligt intill guldrummet. Spekulationsfloden befann sig i jemt stigande, allt elwer som den ena vågen efter den andra kom inrullande. -,Björnen stod i stegrad förtviflan, afvaktande sitt öde. Allt högre steg floden — guldet stod till 155 — och förlorad blickade han fåfängt efter hjelp. Medan flodtiden påstod, var spänningen hela tiden i tillväxt. Den gula metallen sken allt mera glänsande, och glansen i menniskornas ögon blef allt mera hemsk. Guldrummet var den magnet, som drog allting till sig; allt annat sted öde och tomt. Menniskorna liknade demoner och deras sämsta lidelser visade sig alldeles ohöljda. Fluktuationerna i prisnoteringen kommo häftigt och plötsligt, förande med sig hopp och fruktan i allas hjertan. Tendensen till stigande syntes likväl icke undergå någon förändring, och tjurarne hoppades en stund att guldet skulle stegras ända till 200. Sedan priset noterats till 160, tycktes ingen vidare återgång möjlig. Nu kastade sig en mängd personer, som hittills hållit sig passiva, in i spekulationen, dertill uppmanade af sina vänner, som nyss föregått dem med exempel. Den feberspänning, som rådde vid middagstiden, öfversteg all föreställning och smittade alla menniskor. Hela affärsverlden var såsom förvildad, och all rörelse, utom den i guldrummet, låg nere. Icke allenast hela Wall-Street stod packad med folk, utan angränsande gator voro formligen blokerade. Kontorsbud syntes i alla riktningar söka bana sig väg, under det mäklare, bankirer och andra sprungo barhufvade hit och dit, för att bevaka sina intressen. Guldet steg alltjemt och hvarje ögonblick medförde ruin för tusenden. En scen sådan som denna har kanske aldrig förekommit, om ej möjligen under Söderhafsspekulationen i London. Man hade uppgifvit hvarje tanke på att hejda stigningen, och några ögonblick före kl. 12 hade priset stigit till 165. Men nu brast bubblan. Ännu mycket hastigare än stigningen gått följde fallet. Medan klockan i Trefaldighetskyrkan ringde tolf, var noteringen 160, och ännu innan ekot hunnit bortdö, hade priset fallit till 138. Nu följde dagens allra största uppståndelse. De af, björnarno, som motstått anfallet, triumferade utan all måtta, medan den förkrossande nyheten föll som ett dunderslag öfver hela affärsverlden. Det uppträde, som egde rum, trotsar all beskrifning. Somligas bleka ansigten antogo fullkomligt dödens färg, och nästan segnande ned till fmarken stirrade de uttryckslöst i toma rymden. Andra sprungo hejdlöst genom gatorna utan hufvudbonader och utan att de tycktes veta till sig. Få minuter förut hade björnarne uppgifvit allt hopp och blickade med resignation sitt öde till mötes, medan ,tjurarne grinade med en glädje, som de ej gjorde sig mödan att dölja. Nu voro rollerna ombytta och krisen shade kommit. De, som ännu sträfvade emot att tro på den plötsliga förändringen, dröjde ej att blifva öfvertygade om dess verklighet. Hvad var då orsaken till denna omkastning? Ett telegram hade kommit från finansministern mr Boutwell af innehåll, att regeringen följande dagen skulle utsläppa 4,000,000 dollars i guld till försäljning och för denna summa inköpa skattkammarobligationer. Den amerikanska regeringen har under det nuvarande finansiella systemet (som hvilar på pappersmyntet greenbacks) en makt, som är i hög grad sarlig, i det att den så temligen kan kommendera både guldpriset och penningeräntan efter sitt godtfinnande. De ofantliga tullinkomster, som dagligen inflyta, betalas nemligen i guld, och om dessa summor hållas inne i skattkammaren och ej säljas, så kan guldpriset drifvas upp så högt som regeringen önskar. Å andra sidan, om hon först ökar guldvalutan till högt belopp och sedan säljer den för greenbacks, så kan hon höja räntan så högt hon vill. Det cirkulerar i Newyork intet annat mynt än greenbacks, och genom att sälja guld och behålla papperet, som betalas för detta guld, kan mynttillgången förknappas efter behag. Denna gång gick regeringen icke på detta sätt till väga, utan sålde guld och köpte skattkammar-obligationer. Men makten är densamma, och det är den mest utomordentliga makt, som någonsin en regering haft. Ingen finansminister i Europa torde någonsin hafva uppträdt såsom en sådan finansiel despot som mr Boutwell i Amerika.