Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1869, sida 2

rande länen sögderiindelningen blifrit bragt till öfverensstämmelso med domsageindelningen, endast med den afvikelse att domsagan norr om Stockholm blifvit indelad i två fögderier, hvaremot den förutvarande expeditions-kronosogdebesattningen för Färentuna härad (Svartsjölandet) ansetts kunna indragas. Detta är den enda indragning, som inom Stockholms län blifvit åvägabragt. Inom Vesterås län åter har det hittillsvarande antalet af sex fögderier blifvit nedsatt till fyra, eller lika med domsagornas inom länet, hvarigenom således här två kronofogdeoch två häradsskrifvaretjenster kunna indragas. Verkställigheten af de beslutna indragningarne blir emellertid i dessa län beroende på inträffande ledigheter eller nuvarande tjenstemäns benägenhet att underkasta sig den nya regleringen. Granskar man närmare resultatet af den nya fögderiindelningen för Vesterås län, befinnes det, att två af de nya fögderierna hafva större befolkning och ett nära densamma, som den domsaga inom det angränsande Upsala län, hvars fortfarande fördelning i två fögderier K. M:t funnit nyttig och nödvändig, ehuru der den ena kronofogdetjensten var ledig och den af kollegierna tillstyrkta sammanslagningen genast kunnat verkställas. Önskligt vore nu att någon af kronofogdarne inom Vesterås län vore benägen att söka transport till det lediga, antagligen ganska beqväma fögderiet inom Upsala län, så att verkställigbeten af den beslutna regleringen inom Vesterås län ej må behöfva alltför mycket fördröjas. : Emellertid torde det vara skäl ihågkomma att, äfven efter regeringens beslut, resultatet af den länge ifrågasatta och nu omsider beslutna regleringen at fögderitjenstemännen inom tre län blifvit erkännandet, att tre kronofogde-, en expeditionskronofogdeoch tre häradsskrifvaretjenster eller tillsammans sju tjenster varit öfverflödiga. Ett bidrag till ordensväsendets historia. I andra delen af riksrådet m. m. grefve Fr. Axel v. Fersens historiska skrifter läses bland annat: Vid serafimerordens upplifvande och svärdssamt nordstjerne-ordarnes instiftelse 1748, blefvo ordens statuter stadfästade. Dessa innehöllo, att kommendörsvärdigheten skulle utdelas uti ordenskapitlet, genom votering med svarta och hvita kulor. Ordenskansleren, grefve Tessin, hade dem föreslagit. K. M:t egde att utnämna dem han med ordenstecknet ville belöna, men kapitlet egde att, med pluralitet af svarta kulor, utesluta den föreslagne. Konungen (Adolf Fredrik) äskade nu ändring uti detta sätt att utdela ordensband. Riksens ständer kommo häröfver i vidlyftig ordvexling. Hattarne, som sägo sin onåd hos konungen och drottningen dagligen tillväxa, fruktade att från dessa nådetecken blifva uteslutne, då konungen dem enväldigt disponerade; mössorna åter, som trädde i gunst och närmare förtroende med öfverheten, funna deras räkning vid denna förändring. Saken kom till votering, uti riksens ständers plena, der konungen vann sin åstundan, med en ansenlig pluralitet, oaktadt hattarnes bemödande. Kommendörsbanden medförde den egenskap, att reta menighetens afund på rådet och alla kommendörer, som buro denna orden. Den nöjda delen var här ringare till antal, än den afundande. Öretve Fersen tillägger: De flesta ordenstecken äro foster af konungars och furstars högfärd, hvilka vunnit burskap och värde uti allmänhetens klenmodiga inbillning. Det hade varit försigtigare, att icke upplifva ordenstanken uti Sverige, der den icke passade med den frihetsoch jemnlikbetsanda, som upplifvade naI tionen; men sedan det oaktadt och på falska grunder det var gjordt, borde ordnar i Sverige ega samma form och egenskap, som i andra europeiska stater. Tidningen ,Kalmar bar nu afslutat sin vidräkning mellan hr Wallenberg och Handelstidningen. Vi ämna icke vidare irlåta oss i denna sak, derest det icke påkallas at särskilta upplysningar i ämnet och lemna alltså ,Kalmars upptattning i dess värde. Men då det ärade bladet antagit, att de medgifvanden, hvarmed vi afslutade vår tvist med hr W., varit föranledda af någon mot vårt uppträdande i (denna sak i Göteborg uppkommen ovilia,