Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1869, sida 2

ä 000 AAAi:60 U vingar af den beskaffenhet och i sädanal uttryck, som den, hvilken blifvit mig till-: änd; jag brukar ännu mindre åtlyda sådana. I bören icke kunna öfverraskas!li deraf, att jag icke ämnar infinna mig tilll det af Eder beramade mötet. Till den!: l för mötet bestämda tiden hade c:a 600 Jersoner infunnit sig, hvilka stodo tätt packade. Redan valet af ordförande visade från början, hurudan den rådande sinnesstämningen var. Då de förenämnde medlemmarne af lagstiftande församlingen inträdde i salen, ville några helsa på dem genom att aftaga hattarne, men flertalet protesterade deremot under vilda rop. Ordföranden skildrade derefter det mottagande, som inbjudningen funnit hos de särskilda deputerade. Han beklagade sig öfver Pelletan, för det denne betviflat inbjudarnes mandat, samt meddelade, attl: Garnier Pages icke lemnat något svar alls, och att Jules Favre hade svarat i en öfvermodig ton. Då nu Pelletan begärde ordet för att försvara sig, uppstod ett sådant oväsen, att de fyra deputerade tycktes vilja lemna församlingen. Folkmassan stod emellertid så tätt packad, att deicke kunde finna någon väg ut, och de vorol dertör nödsakade att qvarblitva på sina platsar. Det påstås till och med, att del med våld och under hotelser blefvo knuffade tillbaka. Bancel tog ordet för att begära det ,,hans käre kollega måtte få lof att försvara sig. Pelletan törsökte tre gånger att tala, men måste hvarje gång under hyssjningar och stampningar lemna talarestolen. Slutligen lyckades det honom att afgifva den förklaringen, att ingen af inbjudarne kunnat legitimera sig såsom tillhöranke nionde valkretsens valkomitå. ,Står nåhända denna valkomite i Eder sold? tillspordes han. Ordföranden formulerade derefter en anklagelseakt mot de deputerade och uppmanade dem att uttala sig om sin overksamhet efter valen och sitt förhållande till den 26 Oktober. Bancel förklarade, att en insurrektion på en förut bestämd dag skulle vara ett rent vanvett, eftersom man till ingen nytta ville uppoffra sig mot en regering, som vore förberedd derpå. Han skulle gerna offra lif och blod för folkets sak, men han måste då hafva utsigt till verkliga resultater. Grefve Keratry hade på ett obetänksamt sätt, och utan att hafva rådfört sig med någon annan af oppositionens medlemmar, framställt planen om en offentlig demonstration den 26 dennes. För öfrigt vore det icke hans och hans vänners sak att försvara 1852 års författning; det vore honom likgiltigt, om regeringen kränkte densamma. Om deremot regeringen skulle angripa någon af folkets grundrättigheter, t. ex. den allmänna rösträtten, skulle han icke betänka sig på att kalla folket under vapen, och i hans bostad skulle då det manifest undertecknas, som förklarade revolutionen vara berättigad. Klubbtalaren Lefrangois förklarade Bancels bevisning för en tom undflykt, beräknad på att dölja de deputerades feghet. Ferry protesterade med häftighet mot den ovärdiga roll, man här ville tilldela de deputerade; men det allmänna skriket hindrade honom att tala. Jules Simon åter upprepade hvad Pelletan sagdt, att en insurrektion den 26 dennes skulle vara ett nonsens, och att demokratien icke borde kompromettera den gynnsamma ställning, den nu hade. Mot Simon uppreste sig en bekant klubbtalare och socialist Briosne för att upplysa, att en demonstration, som utgick från 40 deputerade, nödvändigt måste föra till seger, enär detta antal på vägen från Bastilleplatsen till Concordiaplatsen skulle växa till 500,000 personer. Befälhafvarne för trupperna skulle nog betänka sig innan de riktade kartecher mot alla dessa. Att en så lysande demonstration ej kom till utförande, derför hade man att tacka de deputerades feghet. Omsider lyckades det de fyra ,anklagade att tränga sig igenom och slippa ifrån detta ohyggliga möte, likväl icke utan att de blefvo öfverhopade med oqvädinsord på vägen. Man ser, att der radikala rörelsen börjar växa t. o. m. de längst gående demokraterna öfver hufvudet. Efter detta möte skola de väl näppeligen längre hängifva sig åt den villfarelsen, att de förmå leda mängden. Om Raspail berättas, att han haft en privat samman omst med flera hundra ,,medborgared, i hvilken han förklarat sig vidblifva planen till den tilltänkta demonstrationen. Församlingen ropade då, att han icke skulle gå ensam. För öfrigt berättas i flera at hufvudstadens tidningar, att de radikala agitatorerna beslutat uppskjuta hufvuddemonstrationen till ,, Alla själars dag, den 2 November, då befolkningen brukar besöka kyrkogårdarne. Enligt ett telegram till G.-P. för i dag, ha exalterade republikaner sökt upphetsa arbetarne i Faubourg S:t Antoine att i morgon företaga demonstrationer. Försöket har dock misslyckats. Enligt ,Universel har kejsarinnan Eugenie under sin vistelse i Konstantinopel för 20,000 fr. köpt det stycke jord vid Davidsberget i Palestina, der det allmänt antages, att jungfru Maria är begrafven. SPANIEN. Till ,,Times telegraferades från Madrid den 17 dennes: ,,De sednaste underrättelser, som regeringen mottagit från Catalonien, bekräfta, att lugnet är återstäldt i Valencia. Insurgenternas förlust är obekant; trupperna hade blott 2 döda och 7 sårade. Anfallet skedde i går med en PARA Li oo LL 0 Av a FAR