Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1869, sida 1

vi ha åtminstone en spion i vårt hus, sade Marcelle, som hade berättat några af de gängse ryktena, ehuru hon hade förtegat hvad som rörde Gavarnie och markis de S:t Jist. — Jag skall vara försigtig, kära barn: Jag medger att Bernadou kan få lida mycket, om detta blefve bekant. — Pappa, det har förefallit mig på sednare tider som om du sjelf hade varit orolig, ehuru du ler åt Bernadous varning. — Ah, du: har således trott det! sade berr de Lestrelle med en hastig blick på Gavarnie. — Nåväl, de offentliga angelägenheterna hafva haft ett tillräckligt hotande utseende för att framkalla bekymmer. Som den renegaten Mirabeau nyligen yttrade: , Tjuren är nu lössläppt, tro ni kanske att han ej skall begagna sina horn? — Men jag hyser ingen personlig fruktan; vår nye herrskare, folket, är litet ostadig till lynnet, men han skall småningom lära sig att beherrska det. — Tror ni det, min herre? sade Marcelle till Gavarnie. — Jag hoppas, icke för snart, madame. Det är bra att folkets omisskänneliga styrka blir ådagalagd. (Forts.)