Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1869, sida 1

det till någon annan, — inte ens till herr grefven. Marcelle kunde ej afhälla sig från att le, då hon sålunda såg sig vald till en smugglares förtrogna; men under denna tid af obilliga pålagor ansågs smuggling som en ursäktlig förseelse, och innan hon kunde komma sig före med en förebrår tortsor Bernadou på samma hemliguctsfulla sätt: — Caylou låtsas hålla med, all de säga, men han står endast ti på deras sida. De förklara hehöfva någon kung och inga arisi de tala om att bomäktig ga sig dela jorden. — IIlvilka äro do? — Jag vet inte; folket — Jean Lebran och andra, sade Bernadon, förbryllad af hvad, som i sjelfva ver en stor far aristokraterna, — ovr n om hvilk deras siender voro. — Men jag vet hvad ni menar, sade Marcelle. — IIerr Gava har sagt mig något derom; folket vc c det vill eller behöfver, Bervadon, ty bar lärt dem det, men sm de inse bättre hvad verk jag tror into att perso min dyre far, kunna ha nås Han har inga ne uder. rörlåt, mad let är skäl no ; hund: ra gi on varg till döds, som vi säga, och de väsa alla nu; och dessutom har han en ende — hans förre betjent, Jean Lebrun; g vågar inte berätta för er de rysliga saker, som denne man säger om herr grefven. adelsman, unna hviisa