Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1869, sida 1

denna hennes önskan var synbarligen uppriktig. Derester sade han med ett svagt småleende: — Då bör du använda ditt inflytande. Se der kommer han! — Pappa, ännu ett ord. Du är vil inte ond på mig? — Ah, nej, envisa barn; gör som du vill, efter som mina önskningar ej betyda något, sade herr de Lestrelle, men då han märkte att hans ord sårade henne långt mera än han hade afsett, tillade han, — se så, jag vill inte göra dig ledsen, mitt barn; hvad skall Gavarnie säga om dessa tårfulla ögon? — Ian har ej rätt att säga någonting, utbrast Marcelle hältigt och skyndade in i salongen, innan Gavarnie hade hunnit fram till dem. Hon kände sig upprörd och nära att brista i tårar, — en ny känsla för henue, — och dessutom återstod hennes möte med modern. Men det var ingenting mot hennes faders kränkning. Den grämde henne djupt, och hon var villrådig om hon ej gjorde orätt uti alt sätta sig emot hans önskan. Likväl kunde hon ej förmå sig att taga sitt ord tillbaka, eller att tänka på det föreslagna giftermålet utan fasa. Kap. 12. Beraadow Marcelle skyndade till sitt eget rum för alt dölja sin rörelse, då hon spratt till vid åsynen af en man, som stod i salen och undersökte uppmärksamt ett utskuret listverk. Hon kände ej igen honom i skymningen och stannade öfverraskad, till dess en betjent, som tycktes söka någon, nalkades henne och frågade hvar grefven be