bergarne, som hade träffat aftal med kaptenen om 2000 rdrs ersättning, upplysts om att fartygets redare, hr Pontoppidan i Helsingör, i afseende på uppgörelsen för bergningen, antagligen skulle gå deras fordringar till mötes, helst kaptenen torde kunnat bibringa rederiet den åsigten, att bergarne möjligen åtnöjde sig med 1000 rdr, eller hälften af hvad som kontraherats. Efter åtskilligt bråk, och då ej mer än några hundra rdr tillbjöds bergarne rån fartygets rederi, uppstod slutligen rättegång i Helsingör om saken, och hafva några af de mera bemedlade bland bergarne utbetalt ersättningar till arbetsmanskap och för skadade båtar m. m. samt haft kostnader för resor, vittnesförhör m. m. till belopp, som öfversteg det högsta af de gjorda anbuden. Jemte rättegångskostnaderna torde i närvarande ögonblick bergningen hafva ådragit bergarne ett deficit, uppgående, utom en hel del besvär i och för skriftvexling på utländsk ort etc, till dubbelt hvad som erbjudits. Slutligen efter vittnesförhör här, dervid af flera vittnen blifvit intygadt att, ehuru kapten Larsen i det skriftliga s. k. kontraktet eller förbindelsen han lemnat bergarne på utlofvade 2000 rdr i bergarelön, förledt dem att blott skrifva att de ,forlanger 2000 rdr svenskt, det verkligen var aftaladt att bergarne skulle få 2000 rdr för bergningen, om den lyckades (hvaremot de naturligtvis icke egt fordra ett öre, om den misslyckats), och efter det målet flera gånger varit före i Helsingör, har i dessa dagar, enligt ingångna underrättelser, saken blifvit afimd i första instansen sålunda, att det skulle bero på edgång af kapten Larsen, om bergarne skola hafva 990 rdr danskt. bergarelön eller — alldeles intet. Bergarnes ombud har emellertid ,öie-, olikklig vädjat till högre domstol ochi. noppas der på en helt annan utgång, och. nar fartygets rederi omigen i bergarelön erbjudit förlikningsvis 500 rdr svenskt, vilket anbud nu omöjligen kan antagas. .UA— —— — t2