vidare skall sörblifva vid det gamla, åtminstone tills lagstiftande församlingen sammanträder. Ministerrådet i J y.st. har endast sysselsatt sig med de saglörslag, som skola föreläggas kammaren d. 29 November. Dessa lagförslag, till hvilka kejsaren sjelf tagit initiativet, sägas innefatta ett helt om at uppriktigt liberala reformer. Särskilda nämnas följande sörslag: .Författningens 75:te artikel, som försvårar, ja nästan omöjliggör hvarje å mot embetsoch tjensteman för p ligtöfrerskridelse i u en af sitt onbeis , skall fullständigt upphäfvas, och embetemlännen göras ansvariga inför domstol; ,mMärerna skola tillsättas genom allmän omröstning inom kommunerna ; .valkretsarne skola undergå fullständig förändring, som skall gälla som definitiv, så att ingen vidare godtycklig förändring af deras gränser får ega rum;:. fullständig tryckfrihet; fullständig församlingsrätt. Jag har att mig!, skall kejsaren hafva yttrat i ministerrådet, ,att göra allt som kan göras, för att försona kejsardömet med tincten. De reformförslag jag här 1 äro af den natur, att de måste ti tälla franska folket. Nationen skall derefter känna sig ett med he aren, och stark genom denna öfveren all jag kunna påtrycka Europas öfr stater min vilja, det vill säga kong om jag uttalat i milt pna bref on 5 November 1563. Jag vill kor 1, emedan jag vill en säker grundval för freden. Utom en sådan är det omöjligt att skrida till den afrväpning som Europas nationer med sog begära, och att lätta de bördor, som armtbudgeterna nu palägga folken. Kejsaren hafva förberedt dessa resormförslag i samråd med Rouher. Mellanpartiets organer låta förstå, att Rouher väntade och hoppades, att hr Forcade la loguette och de öfrige mer konservative ministrarne skulle motsätta sig förslagen och ingifva sin afskedsansökan, hvarefter Rouher skulle bilda ett nytt kabinett. Till sin förvåning fann Rouher, att samtlige ministrarne gillade kejsarens afsigter; hans plan att ånyo komma i spetsen för förvaltningen har dermed tillsvidare strandat. De oförsonlige tycka icke om den liberala vändning som kejsarens politik tagit. De frukta, att det skall lyckas honom att genom eftergifter i rättan tid vinna hela centerpartiet i kammaren och alla hoisamme ledamöter af venstern på sin sida. Man anför särskildt ett yttrande af Eugåne Pelletan, som bestyrker, att de radikala betrakta saken ur den synpunkte n. Pelletan, som anser, att revolutionen icke skall nå sin slutpunkt och Frankrike aldrig få stabilitet, innan republiken blifvit äter rupprittad på säkra grundvalar, beklagar, att detta mål aflägsnas ej mindre genom kejsarens afsigt alt göra sin regering liberal och populär än genom republikanernas egen brist på sannnanhållning och öfvermått af doktiinär Inackenhet