Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1869, sida 3

Skutskärs såganläggning. Ängbäten Sten Sture har under loppet af tvenne veckor, säger Gefle-Posten för den 25 Sept., som fraktgods för hrr Astrup Sörensens räkning från hrr Bolinder i Stockholm hit till Gefle medfört en massa smidesjernsgjutgodsoch stålpjeser: såsom 4 stycken större ångpannor, ängeylindrar, svängbjul, stålaxlar, sågramar m. m., hvilket allt härstädes lastats på pråmar och af ångbåten Dalelfven bogserats till Skutskärs hamn. Vid Skutskär pågår som bäst för nämnde hrr Astrup Sörensens räkning, egare till Elfkarleby sågverk jemte betydliga skogar inom såväl Östersom Vester-Dalarne, uppförandet af en större ångsåg om 100 hästars kraft samt s enkla ramar, med hvilken kommer årligen att försågas eirka 300,000 timmer. Denna storartade och från grunden nya anläggning, omfattande icke blott sågbyggnad utan allt hvad för sågens förvaltning och dritvande erfordras, såsom förvaltare-, makinist-, sågareoch brädgårdsarbetarebostäder, brädgårdar, jernbanor och timmermagasin, är i besittning af ett, för en sådan anläggning, det mest fördelaktiga läge vid en utmärkt hamn, skyddad för alla vindar, tillgänglig för fartyg at större lästetal och rymmande 40 å 50 fartyg. Efter en svår grundläggning står såghuset nu under upptimring, ångpannorna under inmurning och skorstenen skjuter långsamt men med aktningsbjudande dimensioner i höjden. Den ena arbetarbostaden efter den andra stiger äfven från grunden, losvande tak öfver hufvud, hem och arbetsförtjenst för mången till arbetsgifvarne tacksam arbetare. — Om läget för denna såganläggning voro vederbörande till en början något tvehågsne, beroende af lämpligaste sättet att från Dalelfvens nedre lopp frakta sägtimret till närheten af hamn, hvarest sågen alltid borde läggas. En jernväg har varit föreslagen från Elfkarleöns bruk till Skutskärs hamn, men blifvit öfvergifven säsom alltsör kostbar att trafikera. Ett annat förslag var, hvilket äfven föreföll naturligast, att begagna Dalelfven, såsom hitintills, som slottled till Elfkarleby sågdam, derifrån vertappa timret i ränna till Sandörns brädgård och derifrån i ringbommar med ångbåt bogsera detsamma till Häggörn, hvarest sågverket i så fall skulle förläggas och hvarifrån det sågade virket skulle fraktas till Skutskär pr jernväg, der brädgården skulle vara belägen. Detta mindre fördelaktiga läge, bogseringen af timret i elfven och dess mynning med ofta svår sjögång, svårigheten att med Elfkarlebyfiskare komma till någon uppgörelse om tillstånd att i elfven framflotta timmer på någorlunda rimliga vilkor samt till sist det önskvärda uti, att om möjligt, undvika mellan Elfkarleön och Elfkarleby belägna forsar, som endast vid högre vattenstånd framsläppa timmer, detta alt gjorde, att förslaget, att från Elfkarleön till Skutskär direkt frakta timret, åter kom å bane, ehuru icke pr jernväg utan genom flottning. Möjlighet härför fanns äfven, då nästan i den föreslagna jernvägens riktning samt till 23 af dess längd ett mindre vattendrag den s. k. Stackåbäcken framrinner, anvisande den väg, strömfåran för en kanal eller flottränna skulle följa, och att från Elfkarleö bruks hälldam, dels genom öfver marken timrade rännor dels genom uti densamma gräfda och med bakar och bräder klädda kanaler leda vatten och timmer till nämnde Stackåbäck mötte ej heller hinder, hvarför denna kanalisering beslöts och är nu oaktadt en för sådant arbete den mest ogynsamma och regniga sommar, som i hög grad försvårat arbetet, så framskriden, att meningen är i höst begagna densamma som flottled, ehuru densamme icke kan blifva komplett färdig. Flottningskanalen om 14. mils längd, beräknad att kosta c:a 66,000 rdr, går till sitt öfre lopp dels genom sandhedar och stenbackar, dels öfver odlade fält och i sitt nedre till större delen genom sanka ängar jemte 2:ne mindre sjöar v. n. Marn. som genom kanalgräfningen blifva utdikade kost nadsfritt åt sina egare, lemnande dem flera hundra tunnland jord att odla, der förut endast dåligt starrgräs växt. Hela höjdskilnaden med Dal elfven vid Elfkarleön och hafvet utgör c:a 105 fof och lutningarne i kanalen variera mellan 1 fot på 107, som är den starkaste, med en hastighet i vattnet af 8,25 fot pr sec. samt 1 på 3,000, som är den minsta med 2 fots hastighet å vattnet Rännornas och kanalens bredd variera derför be tydligt under sitt lopp, afpassade efter vattnet hastighet, för att med samma vattendjup fram slappa samma vattenqvantitet, och 2 till 8 tim merstockar kunna i bredd tillryggalägga gen från Elfkarleön till Skutskär. — — Å mer skall, som nämndes, redan i höst nedflottas soch på eftervintren eller våren skall sågen vara -Jgång och ingen kostnad sparas för att få allt so jidt och ändamålsenligt. im