Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1869, sida 2

SCÅSatta 101T nårvårande mer all 1.—00 laårårtC vc lärarinnor. Folkskolorna samt läroanstalterna för siöjd och yrken hafva gjort stora framstez, och deras lärjungars antal har i en utomordentlig grad tillväxt. Elementarläroverken gå raskt framåt, så att deras lärjungar kunna för närmaste tiden uppskattas till omkring 2,500, motsvarande antalet vid ej mindre än fem af de största fullständiga läroverken i riket. Då det utan öfverdrift kan antagas, att snart nog omkring etthundra för inträde vid högskolan mogna lärjungar skola årligen utgå från hufvudstadens elementarläroverk, och då medellängden af studenttiden är åtminstone tre till fyra år, synes huru Stockholm ensamt skall kunna förse högskolan med ett icke ringa antal manliga ungar. f 4 ( J ( 1 ( Ytterligare anföres följande vigtiga moment: ö i E ; 4 j Men Stockholms högskola bör blifva en bild-. ningsanstalt äfven för landets qvinnor. Bemödanden att sätta qvinnan i lika tillfälle som mannen att förvärfva själsodling samt erforderliga kunskaper för en vidsträcktare verksamhet visa sig numera öfverallt, och ej minst i värt fädernesland. Offentliga läroanstalter för qvinnor, om också ännu få och afsedda endast för serskilda ändamål, tinnas hos oss redan upprättade, och flera förberedas. Afven för utvidgande af qvinnans verksamhetskrets i samhället har mycket på sednare tider blifvit gjordt. Man har kommit till insigt om att mänget värf, som hittills ansetts endast tillhöra män, lika väl och ofta bättre skötes af qvinnor, och framförallt att qvinnan måste insättas i sin naturliga rätt och bestämmelse, att mera än hittills deltaga i det uppväxande slägtets uppfostran och undervisning. För dessa sina åligganden måste hon emellertid sättas i tillfälle att förvärfva erforderliga kunskaper, och äfven det högre kunskapsmått, som meddelas först vid högskolan. Sädant möter större svårigheter vid de i mindre städer förlagda universiteten, hvarest den talrika manliga ungdomen har sådan öfvervigt på stället, att qvinliga studerande säkerligen skola tveka att uppträda bland den, men går lättare för sig vid en högskola i hufvudstaden, der den studerande ungdomen mera sammanblandas med stadens öfriga invånare. Då härtill kommer den vigtiga omständigheten, att studerande qvinnor skola i hufvudstaden lättare ega tillgång till familjevård, anse vi serdeles lämpligt att Stockbolms högskola blir en bildningsanstalt jemväl för qvinnan, hvarigenom hon SKER inom vårt land fylla ett vigtigt samhällsbehof. Härefter yttras hurusom de flesta hufvudstäder i Europa hafva universiteter, ett skäl hvars vigt vi, på vår ståndpunkt, torde icke behörigen uppskatta. I afseende å planen för den undervisning högskolan skulle bereda anföres: ,Såsom ledande grundsats tro vi det böra antagas, att studierna må så mycket som möjligt ske efter lärjungarues fria val, utan band at tvångsämnen, men att högskolan skall vara skyldig bereda dem af sina lärjungar, som sådant åstunda, tillfälle att bestå de kunskapsprof, hvilka staten uppställer såsom vilkor för inträde och befordran i sin tjenst. 1 sammanhang härmed bör Stockholms högskola hafva till en af sina första upp: gifter att söka förvärfva det erkännande från statens sida, att de af henne meddelade lärdomsgrader kunna medföra samma fördelar, som motsvarande grader vid de andra universiteten, och i allmänhet att hennes lärjungar blifva lika med dessa berättigade att, efter undergående af föreskrifna prof, vinna befordran i det allmännas tjenst. Ett synnerligt afseende bör fästas å högskolans fosterländska och nationella bestämmelse. De ämnen, som nära beröra fosterlandets och äfven brådralandens kulturförhållanden och samhällsinrättningar, böra derföre få ett framstående rum. Rörande skolans styrelse och högsta ledning föreslås: Närmaste vården om högskolan tillkommer naturligen lärarne, hvilka böra inom sig utse en ordförande, som i denna egenskap skulle vara högskolans rektor. IIögsta ledningen at hennes angelägenheter och kontrollen å undervisningens gång hafva vi åter ansett böra uppdragas åt en styrelse af sju personer. Denna styrelse skulle jemväl ombesörja den ekonomiska förvaltningen. Den skulle ega att tillsätta och entlediga lärarne, det förra efter att hafva inhemtat yttrande från sakkunniga personer. En af styrelsens ledamöter skulle i egenskap af inspektor framför de andra hafva till åliggande, att personligen med uppmärksamhet följa undervisningen och högskolans ötriga angelägenheter. Då denna styrelse komme att utösva ett stort inflytande på högskolan och, så att säga, hafva hennes närmaste framtid i sin hand, är det af synnerlig vigt att få den på ett betryggande sätt sammansatt. Detta mål tro vi ock skola vinnas om styrelsens ledamöter utses sålunda, att två väljas af k. vetenskapsakademien, en af Stockholms stadsfullmäktige och en af den förening, som har till uppgift att bringa högskolan tillstånd, alla för fyra år i sender; att lärarne representeras i styrelsen af sin rektor; att bemälde tem ledamöter välja ytterligare två, jemval för fyra år i sender, samt att i afseende å de fyra förstnämnda så ordnas, att bvarje år blott en af dem utträder ur styrelsen. Vetenskapsakademiens lämplighet såsom valkorporation synes oss framgå deraf, att hon mera än något annat vetenskapligt sam! und i vårt land räknar representanter för bildningens olika riktningar. Enär Stockholms kommun har ett särskildt intresse uti högskolans upprättande och framgång, samt det i följd häraf kan emotses, att hon skall blitva omhuldad af såväl kommunen som många i hufvudstaden bosatta enskilda personer, så ligger häruti ett talande skäl för kommunalstyrelsens rätt att utse en ledamot. Det torde ock finnas både lämpligt och nödvändigt, att högskoleföreningen, åtminstone tills vidare och intilldess högskolan kommit i gång och vunnit någon stadga, jemväl tår utse en ledamot i hennes styrelse. Attlärarne få ett ord med i denna styrelse kan icke annat än lända till batnad, och att de sålunda tillkomna ledamöterna få sjelfve utse någon eller några medlemmar är så mycket nödvändigare, som styrelsen i annat fall kunde se sig urståndsatt att få en duglig och verksam inspektor, enär de utaf de särskilda korporationerna valda ledamöterna. om än så utmärkta, möjligen icke alltid befinnas lämpliga eller hugade att öfvertaga denna maktpåliggande befattning. Högskolans räkenskaper och ekonomiska förvaltning skulle vara underkastad årlig revision, så att kontroll ständigt sörefunnes.: Beträftande högskolans omfattning, anföres, att till en början några lärare ickel: ; j behöfva anställas för det teologiska studiet, och då för den medicinska undervisningen en läroanstalt, Carolinska institutet, redan finnes, skulle högskolan tillsvidare meddela undervisning endast i de ämnen, som tillhöra juridiska och filosofiska fakulteterna vid de andra universiteten, eller statskunskap och lagfarenhet, filosofi, hioria, språkforskning och litteratur, samt ( matematik och naturvetenskaper. För denna fattning af högskolan har man, med led-Å l l j 1 g af hvad erfarenheten vid andra säOo dana läroanstalter gifver vid handen, be