Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1869, sida 3

En onämnd and i står friheten. . Det var k de citer en me refter kon man bar öfvert; j är af det sy ara en mami ig härom ber isten ge sig till men jag Paris. ÅTom yngling. aågon ar rv böt se desse unge karlar, som terna. -De rusa mot sin un deras eget fel. Jag var klok åärnnda br jag mig urfattigdor opp tänksam; slll en sig törmönenhet. Jag 3 . Jag gifte far. 2 hustru var barn v detder b Men cuådag bi :e en lakare, som troligt Derefter . . . förlorade jag me c er hvad el! Min husom till Just , betjenter. Det på min härdt sörvär i i den. ningen dock var mebear endast mina räntor, men med fu Nin samilj tror sig vara rik nog och vill icke kapitalisera, utan njuta! af litvet. stod der med gapande mr och i i Y i hvad jag skulle säga. Och när jag idtligen hämtat mig från min förvånin m jag under daste sammansv När jag talar mig. De latsa icke eus se mig. Jag är en nolla i mitt eget hus. Tiensteto är indraget i sammansvärjningen. De in icke jagat mi dörren, fast min an a klädsel icke e ensstammer med lyxen i rummen; men de ignorera mig fullständigt. Jag sätter mig, jag stiger upp, jag ger tjenstefolket befallningar. De bry sig icke: om mig. Det är troligt, att man vill göra mig galen, för att kunna aslägsna mig. Sådan min belägenhet. För några dagar sedan gick jag att besöka det här huset. En gammal vana, som jag bibehåller, fast jag icke längre egare till det. Men jag har byggt det med: mina pengar och sett det up vexa sten för sten. ! Jag älskar att se de hus, som jag sjelf låtit uppföra, åfven sedan jag sålt dem, och fast räntorna uppätas af mina otacksamma anhå Jag var sålunda på besök, då jag fick höra, att spiritister höllo sammanträden bär. Det intresserade mig, helst jag hörde sägas, att spiritisterna påstå sig kunna förk ara allting. Jag kan icke neka, att det är någonting oroande och besynnerligt i min ställ: och om edra andar kunde gifva mig ett godt råd, skulle jag vara dem ocl er tacksam. Sällskapet visste således hvem anden, som talade genom mediet, var — husets förre egare, en känd guidare och procentare, som någon tid förut aflidit. Man öfveriade och ansåg för bäst att genast Ä gengångaren om att han k var dö Död! imälde han genom det skri vande mediet; ..ha apet beha gyckla med en gammal man. Jag skulle skr t skämtet, om jag i: vore vid godt lyune; men ni kan förstå, med det ; beteende som min familj iakttager! ... Sällskapets ordförande bad honom besinna, att hans is beteende mot honom icke kunde förklaras annorlunda, än att de verkligen hvarken sågo eler! hörde honom. Ilan vore helt enkelt gengångare och intet annat. Men ni ser mig ju, ni hör mig ju, invände i f. d. husegaren, allt genom mediet; ,.hvad är detta SE tokerier? Tar ni mig för en stolle eller ett arn 1 Man upplyste honom, att man endast genom mediet hade förnimmelse af hans närvaro. Man körde honom icke; man endast läste hans tankar, som mediet nedskres. ö F. d. husegaren svarade, att han icke utan sförargelse märkt, att en af de närvarande herrarne förde protokoll öfver alla hans yttranden, och han ville nästan misstänka, att sällskapet, i komplott med haus familj, ville ha svart på hvitt på att han pratade galenskaper. Derefter lät han icke höra af sig förr än vid en ny sammankomst i samma hus den 29 December. Han var då betydligt medgörligare och medgaf, att han icke rätt visste, om han vore död eller lefvande. Han hade nyss talat med personer, som han äl erinrade sig hafva aflidit för åtta å tio år sedan. En af de-n hade han, det kom han nu ihåg, fölst till grafven, och hade haft affärer med arfvingarne. Men å andra sidan syntes hoinom samma personer vara lifslefvande, De gå och stå, klaga öfver sin rheurgatism, tala om regn och solsken, Skaka hand med honom och bjuda honon snus. Sjelf ser han sig gå lifslefvaude i sina gamla omgifningar. och han förklarade sic tillochmed vara litet trött af Promenaden uppför trapporna till semie våningen, der han nu befann sig. i ooh AMA Aa hh