Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1869, sida 2

ingsanstalt, sådan son t omständigheterna alcr. som här stå på tydliga 1 och för si lorigenom, att de ofta äro fi ndom. Det idigt spel, att waraf familjer h)ereda sig I var att göra med det 4. tisk kmkssto ar la clementer. Också har allt hittil!s, vid ranje olycks den allmänna barmI tas. I den mån li den föreslagna, är allad. De kapiäro icke blott 3 värde ökas enda då ett högt, ja öfrere för denna egendom, find är beroende 15 indel-e på detta område, jertigheten måst anliI siskrarnes egendom blir dyrbarare och till följd deraf iråkade förluster blifva större, skall barmhertigheten 4. kunna fylla sådana förluster, och en blifva dertill mindre benä tand tilit: es för si allen fin a sig mot tiidkande ednare tider för bar deri. inte. befolkning iska förstån la ov holt vis t mana atta det rv deta beso! vu före: samma till Hoa 6. Salo man upp telegrafen af edrag ölvor i Köpena luroanstales stora audinästan var syldt af damer tilka ac hr S. blifvit inbjudna 3 Efier en inled15 betydelse som Iningsime del genomgick hr Saloman sina sor-teckni g och förklarade sina apparater till undervisning i perspektivritning. Tidningen Kalmar uppträder såsom skiljedomare mellan IIandelstidningen och hr AÅ. . Wallenberg, slutande med att göra sig till advokat för den sednare. Allt Uvad ,, Kalm sör rörande den famösa pantför: gen — och längre har tidningen ännu icke hunnit — har förut varit afnandladt. Det vore alltså endast att upprepa redan sagda saker, om vi nu skulle besvara , Kalmars argumeutation, och dertill hafva vi ingen lust. Vi erinra endast om ett, att det var IIendeelstidningens redaktion, som framträdde med anmäärkningarne mot hr W. Ar det pu så att våra kolleger vilja fullfölja den af hr A. (0. W. inslagna vägen, att i stället för redaktionerna namngifva utgifvare eller andra medlemmar at en tidnings redaktion, så få vi väl alla börja med den metoden. IIrad diskussionen derpå vinner, icke blir det objektivitet och fiihet från personligheternas inblandning. Hade man här hållt sig till redaktionen, men icke till H.-T:ns utgilvare, så hade man icke kunnat så lätt vpleta motivet lör vårt handlingssätt i en pesonlig ovilja, för hvilken, såsom ingen ve bättre än hr Wallenberg, det icke funnis ens den aflägsnaste grund. — Het corologiska observationer, gjrda under Okt månad: