Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1869, sida 2

besegrade! — Vår tids stridsrop är: Ve de svaga! — Jag kan ej förstå denna oro, grefve. Mig förefaller den barnslig. Konungen behöfver endast vädja till armön, och allt missnöje tystas genast. — Ja, om han vill det och om armön är trogen. — Trogen! utbrast madame de S:t Xist med ett kort, otåligt skratt, då hon steg upp för att mäta madame de Lestrelle, hvilken inträdde i stor toilett och ifrig att blidka sin fruktade gäst genom sin intagande helsning och behagfalla ursäkt för sitt oundvikliga dröjsmål. — Hvad ni ser allvarsam ut, min herre, sade hon småleende till sin make. — Hvad talade ni om? — Om de sista nyheterna, madame, svarade grefven. — Ah, säg oss hvad ni har hört från Paris, sade madame de Lestrelle, ifrig att afvända allvarsammare ämnen. — Jag har ej hört något. Bref komma sällan hit, och några af mina korrespondenter tyckas anse den yttersta försigtighet nödvändig. Jag har fått bref i paketer, i specerikorgar; ett var doldt i ett par handskar, och jag fann det ej, förr än jag tog dem mig. Jag kan ej förstå denna paniska förskräckelse. — Ah, om några skickas under fodret i mina klädningar eller mössor, så vänta ej att få dem, grefve, utbrast madame de Lestrelle; — jag skulle ej kunna uppofira någon ny toilettartikel. — Fanns det några nyheter af vigt i det bref ni omnämnde, 1 märkisinna? — Skildringar af upplopp, medgikvan