Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1869, sida 1

mest hade tyckt om. Genevicyve var redan nunna vid denna tid, men kanske dessa två kunde räddas från en fångenskap vida förfärligare än ett fängelse för dem, som ej hade någon kallelse. Hennes eget lif var enformigt och dystert samt kunde aldrig, efter hvad hon trodde, blitva annorlunda, men det skulle dock vara en lycka att kunua göra lifvet gladare för tvenne personer genom ett beslut, som de skulle fröjda hennes fader. Och likväl — huru skulle hon kunna samtycka att tillhöra herr de S:t Xist? IIon ryggade tillbaka för denna tanke, hopkiläippte sina händer och ryste af vedervilja. Ilon blickade ut öfver de solbeglänsta trädgårdarne och bort mot det blå sjerran; Jordens solsken och skönhet föreföllo obarmhertiga för den bönfallande blicken; derefter spratt hon till, ty hon tyckte sig se Gavarnie i allön. I nästa ögonblick märkte ion sitt misstag; det var någon annan, och hennes mod sjönk, ty ehuru hans ankomst ej skulle hafva varit n hjelp för henne, tycktes denna missräzniug dock nänvisa henne till sig sjelf allena. Vissa vänsyftningar af herr de S:t Nist runno henne i sinnet, och hon rodnade harmlullt då hon tänkte: Ehuru herr Gavarnie är en ofrälse, skulle han aldrig hafva tilllåtit sig att yttra något sådant. — Om won endast haft markisen att möta, hur lätt skulle det ej hafva varit, — men hon visste att han ej skulle vara tillstädes, om detta var det afgörande möte hon anade; hans pligt var att göra sin cour i sällskap, men en sådan affär som denna öfverläts åt hans moder. Emellertid egde en allvarsam sammankomst rum i nedra våningen, ehuru det