Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1869, sida 2

—L—— — UTRIKES, FRANKRIKE. I ett offentligt möte wti Belleville, en stad till Paris, kom det, såsom förut i korthet meddelats, den 10 dennes på aftonen till våldsamma uppträden. Mötet blef nemligen af en polistjensteman upphäfdt på grund af flera häftiga anfall mot anktoriteterna; men de närvarande ville icke utrymma selen. Man ropade: , Ned med polisen! och det kom till bandgripigheter. En patrull af gendarmer infann g. men mottogs med stenkastuing. Det uppstod en strid, under hvilken bänkarno i salen användes som vapen; flera personer blefvo svårt sårade, en mängd damer svimmade, och några barn bletvo trampade under fötterna. En ung man blef på en bärbår förd till ett apotek; det sades, att han var död, hvilket dock ej var fallet. Den största gatan i Belleville såg emellertid under hela natten ut, som om staden varit i fullt uppror. Til följe af detta oväsende har, som man af ett telegram erfarit, regeringen beslutat sätta i kraft en lag af den 6 Juni 1866, genom hvilken polisprefekten bemyndigas förbjuda alla möten, som anses hotande för det allmänna lugnet. Angående de i departementet Aveyron förekomna oroligheterna bland grufarbetarne i Aubin (distriktet Villefranche) erfar man nu, att — utom de 14 personer, som omkommo vid sammandrabbningen mellan trupperna och arbetarne — tre oskyldiga personer (en qvinna, ett barn och en gendarm) tillika blifvit dödade. Anbin är medelpunkten i ett stenkolsdistrikt, som tillhör ett jernvägsbolag. Kolen bringas i dagen från gångarne under t pen himmel. Årbetarebefofkningen uppgär till 3,000. Angående dessa oroligheter skritves: ,Grufarbetarne uppgå för närvarande i Frankrike till 77.000, och dessa stå i nära förbindelser med metallarbetarne. Handlade det här endast om ekonomiska frågor, så skulle man förhandla och komma öfverens med hvarandra: men politiken spelar här en hufvudroll, och arbetarne stå under inflytande at andra. Häraf kommer det sig, att oroligheter utbryta än här, än der, emedan en vidtutbredd jäsning råder i samhällets lägre schakter. De oförsonliga söka förvissa sig om ledningen af dessa krafter, smickra arbetarne och berömma deras anspråk, t. o. m. innan de rätt känna desamma. Angående militärens hållaing gentemot den nuvarande situationen, heter det i en korrespondens till ,, Köln. Zzeit.: , På armen kan regeringen obetingadt lita. Jag hade för kort tid sedan tillfälle att samtala med flera artilleri-officerare om möjIHigen i tande händelser. Man vet, att jartilleriets officerare icke blott äro i allmänhet, utan äfven i polit afseende de mest bildade samt de mest frisinnade i den franska armöen. Flertalet af dem deJar den parlamentariskt-konstitutionella tåndpunkt, som betecknas af Journal i des debats och ,, Journal de Paris. Gentsemot en folkrörelse, i spetsen för hvilken I sådane män som Thiers stodo, skulle måshlinda icke få af dem visa sig vacklande, men mot hvarje republi snskt. eller socialistiskt upprorsförsök skulle de uppträda på det mest energiska siätt. I Den radikala veckotidningen , La democratie har öppnat en subskription i ändamål att bereda en del under åren 1849 och 1851 från Frankrike förvista politiska personer utväg att kunna begagna sig al amnestien och ätervända hem. Då fps Diane insände sitt bidrag, skrof ban ude: Tillåt mig att fästa uppmärksamheten på ett fa ktum, som förtjenar att beaktas mera än som skett. Bonapartismens engelska organer, med i spetsen, ådagalägga en synnerlig ifver nå oss till att återvända till rik d våra vänner så ifrigt ön ven önskvärdt för oss? Att k tresso vid att återlå oss till Frankrike, och att det verkligen så vill, framgår dertill, som amnestidekretet gilvit. Ilvad mig angår, skall jag komma — då mitt samvete och förnust säga mig det. Men begge säga mig, att icke en amnesti kan för den landsflyktige föreskrifva stunden, då han skall återvända till fäderneslandet. NGLAND. I ett uti Dublin nyligen hållit möte för. åtgärders vidtagande till de fångna seni