Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1869, sida 1

med en blick på en annan dams rosiga kinder. — Hans eminens tillägger detta uttryckligen. — Ja visst; hvilken visdom, hvilken barmhertighet. De öfriga damerna förenade sig i en kör af gillande, ty detta utlåtande styrkte den emot vissa besvärliga själasörjare, och de besvuro madame de Lestrelle att bedja sin moder fråga kardinalen, om han ansåg det orätt att bära mask, och om det var tillåtet att dricka mjölk under sastedagarne, hvilket hon losvade att uträtta. De yngre gästerna utförde proverber eller dansade. Gavarnie observerade Marcelle och undrade om det var för markisens eller hans egen skull, som hon hade besegrat sin tillbakadragenhet derhän, att hon medlat dem emellan, men hennes ansigte förrådde ej någonting, endast en lätt skugga hvilade öfver hennes panna, och hennes läppar voro lindrigt sammantryckta, hvilket han ej hade märkt tidigare under aftonen. Detta allvar erinrade honom om den första gången han såg Marcelle; all den barnsliga förtrolighet hon vanligen visade hade försvunnit, morgonens glädtighet var borta, och ehuru hon var deu artiga värdinnan, tycktes ingen bland gästerna kunna tramkalla det strålande leende, som Gavarrie alltid såg med nytt nöje, eller den blida vänlighet, som hade vunnit Bernadous och Veroniques hjertan. Skilnaden mellan henne och hennes moder frapperade Gavarnie lika starkt som då han första gången såg dem tillsammans, men han erfor nu en annan känsla än missräkning vid denna åsyn. Madame de Lestrelle, med sitt pudrade,