Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1869, sida 1

st. ända ned till en liten kinesisk pysslingd-Detta tycker t. o. m. Borås tidning var tenågot för starkt, men det engelska blade t-har fullkomligt rätt i sin klagan, deres ch I den protektionistiska ståndpunkten är rik mstig. På samma sätt klaga protektioni in sterna i Frankrike att deras industri kan täfla med andra länders, deribland utar tvifvel också förekomma bevis på omöjlighe ten att täfla med Sverige i fråga om er del jernsorter, trävaror, m. m. Hafva nu dessa protektionister rätt, så måste väl de hafva orätt, som påstå at! Sverige måste hafva ännu flera och svårare skyddstullar än vi beklagligtvis ännu ega, emedan vi ej kunna konkurrera i någon industrigren med andra länder. Man har ju från den sidan icke skyggat tillbaka för att bedyra, det all vår indue stri skulle gå under, derest skyddstullarne nupphörde, så att landet skulle blifva nära 2lnog en ödemark, men endast 5ruiner af Igrusade näringar, Antingen måste alltså de främmande protektionisterna hafva orätt, eller också d våra egna, och således böra åtminstone rlicke de sednare göra sig till godo de försrås argumentation, ty den vederlägger just deras egen. . Emellertid är det vår åsigt, att Englands och Frankrikes protektionister hafva mänga giltiga skäl derför, att de inom flvissa näringsgrenar ej kunna täfla med I Sverige, dock med den reservation, att vi somöjligt kunna fylla deras behofver. Sycsrige har nämligen så gynnsamma vilkor I för ett stort antal industrigrenar, att intet land i Europa, ja, vi kunna gerna säga: intet land i verlden, Har något dermed jemförligt. Det behöfs blott att vi rätt begagna oss af dessa vilkor — och vi gå med stora steg mot detta mål — samt att våra tillverkningar erhålla behöriga dimensioner, för att vi skola blifva mycket farliga konkurrenter med både Englands och Frankrikes fabrikanter, inom många näringsgrenar, på deras egen marknad. å nalkas vi — det är vår lifliga öfvertygelse — långsamt men säkert mot det mål, att vara Europas fabriksland, som vi kunnat och bort vara för redan ett århundrade tillbaka, derest icke två hinder ställt sig deremot: krig och förbudstullar. (Man ihägkomme nemligen, att innan ångkraften var känd, egde vi millioner drifkrafter i våra vattenfall!) Den uppgift vi hafva att lösa, är att så ställa våra tillverkningar, att de motsvara de främmande marknadernas anspråk samt kunna utföras i större qvantiteter. Så skola vi ock kunna sälja till billigare priser, nedsättande vinsten pr aln eller pr centner, men förtjenande långt mer: på det hela. Ett vilkor härför är likväl: bort med alla skyddstullar! Det är den främmande marknaden vi måste söka, emedan den inhemska är oss för trång och för osäker, underkastad vexlingarne i årsväxt och andra konjunkturer. Det är då andra länder, som skola skydda sig mot oss, derest ett sådant system godkännes, men icke vi mot dem. Det är ock möjligt att så kommer att ske, och deri ligger för oss den stora faran. Tillsluta sig Frankrike och England ör våra fabrikater, då kunna vi vara föramade. Men det är hvad de skola göra, m protektionisterna der blifva rådande, ch derföre tro vi ej att man i Sverige ör vara mycket belåten med dessa rcalionära rörelser. Men förmodligen vilja årt lands protektionister, att vi skola afva alla andra länder för oss öppna, den förneka andra fritt tillträde till oss. Jet vilja säkerligen äfven samma skolas vän i både Frankrike och England. Men et lärer näppeligen lyckas att få denna ackra önskan uppfylld, ty hvarje land irstår konsten att öfva repressalier, likaäl som att fordra rceiprocitet. Akten Eder således, ärade protektionier, för att gilla och understödja de ämmande protektionisterna! Sägom hellke: de hafva orätt i alla stycken, ty i mat fall fån I sjelfva mångdubbelt orätt. otarbeten framförallt deras sträfvandon t hindra tillträdet till deras respektive nder för våra alster! Huruvida vi, det oaktadt, kunna stänga s för dem — det blir en annan sa. t