Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1869, sida 2

tagningen ur riksbanken, hvilket ämne dock nu ej eger samma intresse som förr, då kursen nedgätt till den legala ständpunkt, som numera gör silfveruttagningen omöjlig på samma gång vårt mynt dermed ätervunnit något så när dess rätta. ärde. (Då pari-kursen på Hamburg ärl 132: 17 är kursen på korta vexlar 133: 15, således endast omkring 4 procent öfver pari.) Hr Heckscher visar emellertid, gent emot Dagligt Allehandas tal ,,om denl: singuliera privatbanksrörelsen, att den Juttagning af silfver, hyartill han funnit sig föranlåten, var en af omständigheternas kraf påkallad åtgärd, då det icke varit sannt, att han blifvit erbjuden vexlar till ,,möji ö ö ö Ä J d ö ligaste lägsta kurs, enär han icke en, utan mångfaldiga gånger erbjudit sig attl: taga vexlar, ej till , möjligaste lägsta kurs, utan till och med längt derutöfver. Till trots af denna förklaring, hvars tillörlitlighet man borde kunna ganska lätt kontrollera, fortfar Dagl. Alleb. att påstå, det hr Heckscher ,,gjort sig till kommissionär för någon person eller något bolag, t. ex. det s. k. ,, Norddeutsche Affineri, som spekulerar på vårt mynts bättre halt, i för att profitera af dess nedsmältning. Det måste för hvar och en vara alldeles tydligt, att en sådan nedsmältningssaffär ej låter sig bedrifva med vezlar,e hvilka ju br Heckscher velat taga heldre sån silfver, derest han fått dem till en någorlunda behörig kurs. Det är således denna uppgift Dagl. Alleh. har att först Yederlägga, innan bladet kan fullfölja sina söfriga påståenden. Men utomdess är äfven uttagningen för!) den ofta omtalade nedsmältningen i HamJburg en fullt legal affär. Kan man i nänmde stad göra en vinst på en sådan operation, så bevisar ju detta hvad vi och de med oss liktänkande alltid yrkat, nem-. ligen att vårt mynt har ett högre värde än det som motsvaras af den kurs, hvil-.m Åken riksbanken så länge envisats att uppeif hålla. Det är i thy fall icke ,,vårt mynt Ö som är för godt — ty det är hvad det är — 1 sutan det är dess pris i Sverige, som hålles 4 för lågt, då man för 100 mark b:ko kan erhåälla t. ex. 134 rdr rmt och derutöfver, i stället för att man icke borde få mer jän 132: 17, eller då man för 132: 17 rmt sej behöfver betala mer än 99 mark b:ko, då man borde derför betala 100. Alla j våra räsonnemanger hafva ju endast gått ut derpå, att söka återföra svenska! , myntets pris till hvad det bör vara ifrån !s det underpris, hvari det länge hållits, till följd af riksbankens och dess försvarares trägna bemödanden. Och till denna lyckliga vändning, som nu inträdt, har hr Heckscher väsentligen bidragit, om med eller utan tillhjelp af I något nordtyskt . Assiaeri är oss likgiltigt, ehuru dertill visserligen också kommit, såsom D. A. riktigt anmärker, den rika skörden, med dess, genom exporten, i utöfvade inflytande på vexelkursen. Unligt D. A:s räsonnemang skulle dock säfren denna rika skörd, som på detta vis nedtrycker vexelkursen, vara en förderflig sak. Denna kurs skulle nomligen, antager, tidningen, komma hufvudsakligen ,imporI törerne till godo, och, såsom bekant, är I tidningen icke vän af dessa importörer, ! som dock förse landet med dess vigtigaste förnödenheter. Vi hafva dock förr visat, att importörernas fördel är här hela den konsumerande befolkningens och följaktli-I Igen äfven producenternes, hvilka dermed 1 så mera i utbyte mot sina egna artiklar.1 Uy det är väl en fördel för en jordbru-s kare om han för en tunna hafre får t. ex. f 21 ce. socker i utbyte i stället för endasty 20 el. Vi medgifva likväl gerna att för!ö de större exportörerne är det en stor vinst! f att här kan hållas eu hög kurs (så uträk-.r nade vi en gång att ensamt hr Schwan på a sin jernexport skördade af den konstladtla i d 8 a uppdyrkade kursen c:a 18,000 rdr om året); i men vi kunna omöjligt medgifva, att landet skall bringa särskilta offer åt desse exportörer, hvilka stå sig ganska väl utan en sådan förmån. k Hr Heckscher erinrar i öfrigt om den a sak, som äfven varit i Hand.-Tidn:n an-f: märkt, att på den metalliska valutan i ff. Sveriges riksbank verkar en af banken lic såld vexel på Hamburg lika med en silf-l veruttagning af enahanda belopp, men!d detta har D. A. ,,svårt att fatta. Sakenlu är dock ganska enkel, när man känner att riksbanken har rättighet att i sin me-!h talliska valuta äfven innefatta sina vexel-ti fordringar i Hamburg. Om nu riksban-5 ken, genom en anvisning på dessa valufe tor, minskar dem, så är ju detta en för-g. minskning i de tillgångar, som upptagas e såsom metallisk valuta. Skillnaden ligger d endast deri, att silfrets uttagning och återts förande vållar åtskilliga omkostnader, men Pp det ligger i riksbankens eget skön att befria sig från dessa genom att lemna sina sel vexlar till behörig kurs. Att inskränkalh: länerörelsen på grund af silfveruttagning, p men icke göra det på grund af vexelförai säljning, är alltså ett mycket oriktigt förta farande. pa Emellertid visar det sig nu att med den so? lägre kursen ej blott silfveruttagningen ri upphört, utan den metalliska valutan börjat betydligt stiga, äfven efter det låne-ri rörelsen blifvit återställd. Denna talande ss0 erfarenhet borde icke undgå riksbankens 31 styrelses uppmärksamhet. Vi tycka också, pa att det kunde nu vara tid på att D. A. pr ände sin missuppfattning i dessa stycken, ni ergifvande den för en tidning, som vill he åtnjuta anseende, falska ståndpunkten, att soc af rätthafveri, genom en klen advokatyr, Jat