Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1869, sida 3

utmärkte tidens maner, att madame de Lestrelle ansåg det rådligast att brings ett annat ämne å bane samt visade et bref, nyligen anländt från hennes moder hvilken då vistades i Rom. — Vi hade den lyckan att få rå on henne fjorton dagar, innan hon reste til Italien, sade hon, — och dervid nämnde hon till mig, att hon ämnade skaffa sig visshet rörande åtskilligt, som oroade hennes samvete. — Ah, hon är ett helgon! sade madame de Lancy. — Hon har sedermera haft åtskilliga samtal med kardinalen Storpenitentiarien, fortfor madame de Lestrelle, — en spegel af de tre teologiska dygderna, mina damer! — som ni alla veta. — Ja, vi veta det, sedan han var vår nuntie under sju år, och han talar fransyska som eu engel. — Ja, baronessa, och ni skall få höra hvad han säger, skrifvet på beundransvärd fransyska, ehuru min mor förstår italienska fullkomligt. — Hvar och en vet att fru grefvinnan de Champsort är ett underverk af lärdom sade madame de S:t Xist med ett sötsurt uttryck, ty en mångårig rivalitet hade herrskat mellan de båda förnäma damerna, hvilka voro af samma rang, men madame de Champfort fordrade och erhöl företrädet, emedan -hon var den äldre a dem båda. — Det är en gåfva, som hennes dotterdotter har ärft. — Marcelle, madame! — Jag försäk. rar er, att hon studerar endast för att be haga sin far. (Forts.)