Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1869, sida 2

flera goda anbud och dog ogift. Jag delade hennes åsigt derhän, att om man hade bestämt markis de Pourcelet) åt mig, i stället för åt min kusin, skulle jag ha besvurit mina föräldrar att afböja den äran, ehuru de Pourcelet är en högförnäm familj. — Ja visst, sade madame de Lestrelle, — en familj jemnbördig med er egen. — Ja, comtesse, ja. Men betänk namnet och vapnen; tre vildsvin! Tänk på denna ideassociation med fläsk — fi donc! Man finner ej en sådan delikatess i känslor nu för tiden, tillade madame de S:t Xist; öfverallt ser jag tecken till förändring; de unga lyda ej längre de gamla, maneren försämras, till och med våra latkejer och kammarjungfrur blifva oförskämda. Någon allmän olycka måste förestå. — Redan antydd genom denna herrar Thelussons agent, hvilken konungen har ansett lämplig att förläna makt, anmärkte en herre, som stod i närheten och hänsyftade på herr Neckar, hvars utnämning var ett oförlåtligt fel enligt adelns åsigt. — En Geneverbo, en kättare! sade madame de S:t Xist, — med en ofrälse hustru, nåe Curchod, etter hvad jag hört, och konungen tänker på detta sätt ersätta en le Maurepas! Föreställen er sjelfva, mina lamer, denna bankirbokhållare företar sig utt uppgöra en räkning på hofvets utgifter; — så mycket för konungen, så mycset för Schweitzergardet, — deficit så myccet. Jag vill ej säga att jag förstär sålana saker, men hvilken annan än en kränare kunde falla på en sådan ide? Ack,