Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1869, sida 2

det han tog ett steg framåt, likasom för att påkalla uppmärksamhet. Jag tror att under samma affär, hvarom han talar, uppstod ett handgemäng, och brorsonen till en af de skjutna hade den oförskämdheten att slå ned en ung adelsman, som hade varit synnerligen verksam vid skjutningen på bönderna. Det hviskades att denne unge adelsman hade särskildta skäl, för att så snart som möjligt förpassa en af männen ur verlden. Herr de S:t Xist skiftade färg och fixerade skarpt Gavarnie, hvilken talade med kufvad vrede; madame de Lestrelle utropade: — Hvilken ohygglig historia! Hur känner ni den, min herre? Och hur gick det med den eländige karlen, som slog sin godsherre? — Jag hoppas att han blef hängd eller åtminstone erhöll femtio prygel! utropade en af fröknarna de S:t Xist. — Nej, min fröken; man hade kanske ej fått tid att räkna dem, och en verklig idling uppfattade saken så besynnerligt, att han lade sig emellan samt förde gossen, en yngling om femton år, med sig bort från Frankrike. — Men, min herre, vill ni säga att den unge adelsmannen mördade en af tjufskyttarne? frågade Marcelle och betrakade först S:t Xist och derefter Gavarnie. )ch af hvad 17 — Detta skäl är så lågt, att jag ej kan säga er det, madame. — Bah, hvad betyder en bonde mer ller mindre? sade herr de S:t Xist. Man påstår att tusen nyligen dött af hunger, nen ingen tycks sakna dem. Mina da