Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1869, sida 2

ken sedan någon tid förefallit ovanligt ned. tryckt, men hon ville ej för allt i verld erkänna, att han stod i någon slags förbindelse med någonting så förkastligt son klubben i Ibarraye. — Och kan ni tänka er böndernas oförskämdhet i dag, sade en annan dam. — Min betjening underrättade att vägen v ofarbar tillfölje af djupa spår, och mir man beordrade ut ett dussin män för at! laga den, innan vi soro till ert slott, mdame, och de — ni kan knappt tro de — de vägrade att lyda. De sade att scdan Bastiljen föll, kunde de ej tvingas att göra det. — Store Gud! utropade hennes åhörare häpna öfver en sådan oerhörd uppstudsighet. — Funnos der inga träd i närheten, i hvilka man kunnat hänga några, då de äro af så ringa nytta? frågade markis de S:t Xist långsamt. Litet beslutsamhet förebygger ofta mycket bråk. Då j gosse, minns jag att vi måste ned ett par, tre oregerliga tjufskyttar på våra egor i en annan del af Frankrike, och sedan hade vi ej något vidare obehag at detta slag. Han talade med sin vanliga lugna ton, och hans salongsmanetr afstucko egendomligt mot hans ord. Gavarnies ögonbryn rynkades, han tycktes vilja tala, då intendenten svarade leende: — Adelns privilegier ha blifvit skamlöst inskränkta på senare år, min bäste markis. Ått skjuta några bönder skulle numera väcka en stor skandal. — Det var icke alltid rådligt, äfven under den beklagansvärda period, om hvilsen herr markisen talar, sade Gavarnie, i