Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1869, sida 1

vördnad för slottets värdinna, som småleende presenterade honom för sin granne med några artiga ord, antydande att markisinnan redan hade hört honom gynnsamt omnämnas. Han kände att den förnäma damens Ögon granskade honom noga, då han bugade sig, och då han lemnade rum för en nykommen, kunde han höra hennes anmärkning: — Men er capitain är ju trås bien! Är han gift? Gavarnie såg Marcelle bland en grupp unga flickor, hvilka samtalade och lemnade rum för herr de S:t Xist, som äfven nyss anländt, att låta honom nalkas henne. Det var tydligt att de betraktade Marcelle som hans trolofvade, och Gavarnie märkte det med häpnad. Han kunde ej höra hvad som sades, då markisen lutade sig ned öfver hennes hand, men han märkte det tvungna i hennes sätt; det vänliga smäleende, hvarmed hon helsade honom ett ögonblick derefter, gjorde det ännu mera påfallande. Men herr de S:t Xist stannade nära henne, likasom af rättighet, och förtjuste än de unga flickorna omkring Marcelle, än de gifta, närvarande damerna, till dess dansen började. Gavarnie skulle hafva känt sig något fremmande bland denna högadeliga samling, — hvilka alla voro mer eller mindre förtroliga sins emellan, och samtalade med fransyskt behag om allt annat än politik, som åter uppfyllde hans tankar, — om ej madame de Lestrelle hade vinkat honom till sig och inledt honom i ett samtal med intendenten, herr de Lancy, om amerikanska förhållanden, hvilket åter gjorde honom hemmastadd. Den höge embetsmannen var ifrig att erhålla tillförlitliga upplysningar, och Gavarnie märkte att han