Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1869, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. I Magdeburg har den 15 September, under lifligt deltagande från allmänhetens sida, en protestantförening blifvit bildad. ÖSTERRIKE. Kronprinsen ar Preussen inträffade — som redan är meddeladt — den 6 dennes på aftonen i Wien, der han på bangården mottogs af kejsaren samt de högsta civila och militära auktoriteterna. Vid bantågets ankomst spelade en musikkår den preussiska folkhymnen, och kejsaren, som var iklädd den preussiska öfversteuniformen, gick till mötes och helsade kronprinsen, hvilken bar sitt österrikiska infanteriregementes uniform. De åkte derefter tillsammans till slottet och blefvo, då de lemnade bangården, helsade med lifliga hurrarop af den talrika allmänheten, som likväl — enligt , Neue frie Presset — vägendtligen bestod af i Wien bosatta preussare och nordtyskar. Vid ankomsten till stället blef kronprinsen redan på trappan mottagen af kejsarinnan, hyarefter begge majestäterna förde honom till den våning, som var bestämd för honom. Följande dagen aflade kronprinsen hos kejsaren ett besök, som räckte en timma, hvarefter han mottog en deputation från sitt regemente. Derefter besökte han kejsarinnan och erkehertigarne, och om eftermiddagen mottog han generalitetet och hela diplomatiska kåren. Derefter var , familjetaffel på slottet, och om aftonen bevistade han representationen på operan. Angående det mycket omtalade närmandet mellan Wien och Berlin meddelas i en korrespondens från Prag, att grefve Beust under sin vistelse derstädes yttrat till en af sina vänner på landtdagen, att initiativet härtill var utgånget från Berlin (dock icke från grefve Bismarck), och att det likaledes varit Preussens förmedling, som åstadkommit närmandet mellan Österrike och Ryssland. Ändamålet med de tre makternas närmande till hvarandra var att upprätthålla freden och den monarkiska principen i Europa, för det fall, att förhållandena i Frankrike skulle leda till en revolution. Med denna förklaring, på hvars riktighet det för öfrigt torde vara orätt att fullt förlita sig, öfverens