Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1869, sida 1

tagligen appelleradt till högsta domstoler Den i staden cirkulerande berättelse om, att en man i Iisdags kommit up i Norges bank och begärt att få deponer 175,000 specier i kontanter, som han hem fört från Ryssland, är sann; det end man icke vet är, hvad slags mynt sor låg i den stora låda, hvilken drogs dit a tvenne hästar, alldenstund bankens tjen stemän ej vilja ut med språket. Egårer är en man af omkring 45 års ålder ocl har förtjenat dessa penningar såsom köp man i Tiflis. Han är son till en mång lerska i en af våra förstäder, var en lifli gosse, som dref handel med apelsiner on våren och derför alltid gick under nam net ,,Apelsin-Herrman, och ingen kännen honom ännu under något annat namn Som fullväxt slöt han sig till en konstbe ridaretrupp och kom till Ryssland, dei han uppehållit sig i öfver 25 år. För 4 å 5 år sedan gjorde han ett besök här och tog då sin fattiga syster med sig till Ryssland. — Nu vill han alltså bosätta rsig här i landet, der vi godt kunna anIvända ryskt guld. 4 Man hade tänkt sig möjligheten af, att H. M. konungen skulle varit närvarande vid öppnandet af jernbanan mellan Kristinehamn och Arvika och derifrån göra en utflygt till Norge, för att besätta den förmodade lediga statsrådsposten; men då detta ej skedde, få vi väl intet kungligt besök i höst, hvarför allmänheten roar sig med att besätta statsrådsposten på egen hand. Man har nu stannat vid tvenne kandidater: stiftsamtmand Vogt, lagthingspresident och medlem af unionskomiten, samt höiesteretsassessor Lövenskiold, hufvudstadens ordförande. Besättandet af ifrågavarande statsrådspost anses denna Igång serdeles vigtigt, emedan statsrådet Stang, som är öfver 60 år gammal, tröttnat på skötandet af inrikesdepartementet, och statsrådet Bretteville, äfven gammal chef för inrikesdepartementet, antages skola komma att öfvertaga finansdepartementet, hvars chef, statsrådet Helliesen, nu skall till Stockholm. Det nya statsrådet skulle således genast eller i en snar framtid komma att öfvertaga inrikesdepartementet, på hvilket de flesta af nationens kraf för närvarande hvila i afseende på utvecklingen af kommunikationerna, nya jernbanor och befrämjandet aflandets näringskällor. Men allmänheten är mycket oense med sig sjelf om hvem som bör väljas till att sårestå detta vigtiga departement: den ena dagen designerar man Vogt, den andra Lövenskiold. Vid underrättelsen om, att Henrik Ibsens nya femakters-lustspel med den ädla titeln yDe unges förbund var under inöfning vid vår teater och att det tillika är antaget till uppförande på de kungliga teatrarne i Köpenhamn och Stockholm, blef man mycket spänd på innehållet; men sedan pjesen denna vecka utkommit i bokhandeln och sålts i tusentals exemplar, måste jag säga, att förväntningen om att få se ett utmärkt arbete på vår scen blifvit helt och hållet gäckad. Stycket innehåller icke en enda af de mäktiga gestalter och skildringar, som vi känna från Ibsens Kongsemnerne, ,Brand och , Peer Gynte; det är obetydligt i hela sin anläggning och utveckling samt saknar helt och hållet det humorns skimmer, som alltigenom måste hvila öfver ett nutidens lustspel. Allusionerna på lefvande personligheter och skildringarne af de politiska slitningarne inom värt land iro misslyckade och alltför slappa; kort agdt, stycket syndar i sin helhet mot Voltajres hufvudregel ,Tous les genres åaå sont bons, exceptö le genre ennuyeur, ty 1 let måste tyvärr betecknas såsom tråkigt. Vi få taga saken från den materiella silan och trösta oss med, att det genom ippförandet på de skandinaviska rikenas renne hufrudscener och genom den strykande afsättning det åtnjuter, skall skafla len älskvärde författaren, som ända intill Å len sednaste tiden kämpat med torftiga I. ilkor, en oberoende ställning, hvarunder k an i lugn skall kunna samla och utarkt eta nya och intressanta sidor af vårt soi iala lif. Här föres för närvarande i våra småidningar en strid af icke litet intresse för e många familjer, som nu skola göra sina nköp af brännmaterial för vintern: man ill nemligen ha införd den förändring i nätandet af stenkol, att det skall sähjas q. fter vigt och icke, såsom hittills, efter ke hål. Hur riktig denna åsigt än är, har Ju en dock ännu endast blifvit på försök illämpad af en enda kolhandlare. Efter frostnätterna i slutet af Augusti et a vi haft en ovanligt mild höst och icke SJ n enda frostnatt, hvarför många träd Änf u behållit sina blad. at Ffån Bergen berättas följande lustiga tic istoria: En tysk styrman, som knuffat till en n stufvare för det denne kallat honom tic en Bismarcke, blef afhemtad af polisen, yå å han ej i godo ville infinna sig för rätta. tic Jet märkliga var emellertid de åsigter, an en tyske skeppsföraren uttalade under up akens behandling. Han var nemligen myci ka et förbittrad öfver, att man vågat hemta sig yrmannen. Hade han förut vetat — Rs ade han — hvad som var å färde, så! de ulle han hafva hissat det nordtyska förIra undets flagga, och då skulle han velat se, sofl SO— — — n någon norsk polistjensteman vågat sig hv mbord för att hemta någon af hans beme ittning. ———— — sjas HT JAVAR HE Er 8 ov ra