Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1869, sida 1

Trenne krigsrättsdomar ha på sednas tiden ådragit sig mycken uppmärksamhe En öfverstelöjtnant hade fått tre unga c ficerare af generalstaben in i sin kär u der öfningarne i somras. I en tillfäll förklaring till sin brigad skref han, d han tyckte det vara för mycket, att t paf dessa armeens prydnader på en går fallit på hans lott och att dessa förträf liga generalstabsmän borde fördelas jen nare mellan alla kärcheserna. För att fö stå den blodiga ironi, som unde ligg häri, bör man erinra sig, att det, sor — först väckte missnöje inom armåen me statsrådet Wergelands styrelse, var, a Y Ihan inrättade en generalstab, som efte fransyskt mönster skulle bilda en elitkär hvars officerare efter några få års tjens skulle befordras till armåens högsta ocl bästa poster; men olyckligtvis var det un der våra små förhållanden icke möjlig att uppdrifva någon samling af snillen fö. generalstaben, och denna kom fördenskul att bestå af en del yngre män, hvilka icki något hänseende stodo öfver sina kam. rater. Men då nu flera af dessa general. stabsofficerare blefvo befordrade utom sir tur, väckte detta en storm i pressen, och ygeneralstabens krukväxter, hvilka aldrig förrättat någon aktiv tjenst, blefvo före mål för det bittraste gyckel. Förutnämnde öfverstelöjtnant uppmanades af brigadchefen att taga tillbaka sina ord ,armöens prydnader, använda om generalstabens officerare, men han svarade härpå, att han ej brukade låta af någon diktera för sig sina förklaringar. Brigadchefen lät nu ställa honom under krigsrätt, men då han inför denna förklarade, att hans ord voro allvarligt menade och ej något gyckel, måste krigsrätten frikänna honom. Saken väckte mycken munterhet bland allmänheten. En ung kavallerilöjtnant, som fått brigadens stall att bestyra, föreslog att de penningar, som inkommit för tvenne försålda föl, skulle komma stallet tillgodo men då detta fall var ytterst sällsynt, svarade brigaden honom, att den ej funne skäl att afvika från den vanliga regeln, att penningarne insändes till departementet. Löjtnanten skref då till brigadchesen: vatt han beklagade, det han ej i denna sak funne det understöd hos sina förmän, som han väntat, hvarpå han för otillbörsigt skrifsätt ådömdes 4 dagars arrest på eget rum. Detta straff ville han ej underkasta sig, hvarför han blef tilltalad inför krigsrätt, men såväl denna som högsta domstolen frikände honom, väsentligast emedan här icke var fråga om någon kommandosak, utan om en rent ekonomisk angelägenhet, hvari han på visst sätt var sidoordnad med sin chef, eller i alla händelser skyldig att öppet uttala sin mening; den militära strafflagens ord om insubordination ansågos fördenskull ej tillämpliga på detta fall. Om denna dom voro me lade. mot kapten Burchardt, såsom chef för den nya monitorn , Mjölner, och en lots anhängiggjorda mål, i det han med lotsen ombord under en öfningsfärd i somras satte fartyget på grund i en smal ränna vid Krageröe, der det ej var nödvändigt att löpa in. Monitorn stod i en veckas tid fast på ett skär, men blef omsider vid inträffande högvatten aflyftad, sedan flera ångfartyg och manskap från flottans hufvudstation nedsändts till dess assistens. Den blef derefter införd i docka och eftersedd, men hade nästan ingen skada lidit. Kapten Burchardt blef ,för grof värdslöshiet adömd 14 dagars arrest på eget rum och omkring 200 specier i rätkegångskostnader, och lotsen afsattes från sin tjenst. Kostnaderna för monitorns tagande af grurdet, hvilka jag hört sägas skola uppgå till 1,000 å 1,200 specier, blefvo deremot ej indragna med i målet, då marindepartementet ämnar ingå till storthinget med en hemställan om, att storthinget sjelft skall afgöra, huruvida kapten Burchardt bör bära skadeståndet eller ej, rörande hvilken punkt olika åsigter lära råda inom de olika marinerna. Det sednaste prejudikatet ha vi från kapten Kafles bekanta sak i Sverige, som blef dömd till en ofantlig ersättning, hvilken han ej kunde betala. Sådant skall ej vara coutume i den engelska marinen, undantagandes i de aldra gröfsta fall af vårdslöshet eler svek. — Kapten Burchardt är för öfrigt en välbergad man. Många finna det uti ifrågavarande mål valda straffet alltför mildt, sedan kaptenen först förklarats skyldig till strafivärd vårdslöshet, men hvad som förmodligen utöfvat inflytande på straffets fastställande är, att han led den smäleken att straxt efter påseglingen genom kunglig order bli afsatt från sin chefspost ombord, hvilken anförtroddes åt hans nästkommenderande. Kapten Burchardts motgång har väckt mycket deltagande, då han är känd såsom en af de verksammaste och mest praktiske bland våra sjöofficerare. Han har i många år med lycka fört kofferdifartyg i de Hesta arvatten och varit chef på postångfartysen i utländsk fart. Det var han, som örde ångaren , Wiken, då preussarne mder danska kriget sköto på densamma, lå den en gång skulle inlöpa till Fredeikshavn på Jutland med norsk post och och ej inbetalas till armådepartementet, ningarne bland allmänheten temligen deSlutligen afkunnades i går dom i det; örde norsk flagg, och här uppförde kapen B. sig med mycken konduit. En anlan gång räddade han under en nordvestOO mr AHA FA rm omm OT —— Kor