Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1869, sida 2

Bref sran Landsorten. (Från redaktionens korrespondent.) Upsula d. 7 Okt. Höstmarknaden har företett en ovanligt liflig handel, så att det tyckes icke vara brist på penningar för tillfället, och både köpare och säljare ha gjort stora omsättningar. Hvad som isynnerhet har tillförts i marknaden är kreatur af alla slag men de höllos i allmänhet så dyra, att köpluster betogs många. Emellertid gjorde en del större landtbrukare ganska vackra inköp af hästar och oxar, och jag kom i tillfälle att se ett par de allra perbaste, 4 år gamla hästar, hvilka betalts med den höga summan af 650 rår. Att nötkreaturer i proportion stodo lika högt antar jag för gifvet I sammanhang med marknaden står naturligtvis en hop slagsmål och syllhistorier, och det till och med utspriddes i går att en mansperson skulle blifvit ihjälslagen. Dock har detta ännu icke konstaterats och blir naturligen en sådan der vanlig öfverdrift. som man alltid har tillfälle att höra vid dessa städernas allmänna förlustelsehögtider. Hvac som emellertid är sorgligt och som nu som bäs sysselsätter vår svenska press är, att Upsala stu denter skulle genom nattliga excesser väckt sådar skandal, att det gjorts till föremål för allmän behandling af samtlige Stockholmstidningarne — der officiella icke undantagen. Anledningen hvarför jag egentligen i dag skrifver till Handels-Tidningen är att söka åtminstone genom en organ fy fram sanningen. Framför mig ligger ,, Dagens Ny: heter för i går, som iunehålleren artikel med öfverskrift: ,VOordningar i Upsala. Det angifves här vara nykomna studerande, som skulle hand: gripligen ha förfördelat akademiens rektor. Om denna sak veta vi här ingenting. Men vi vilje söka genom en förklaring ursäkta detta lösa på stående af ,,Dag. N:r.. Troligen har ett svag rykte hunnit nämnda tidningsredaktions öron, att vår n. v. rektor, prof. Mesterton, skulle sjelf personligen sökt utspana hvilka fridstörarne äro, och hvar de hålla sina orgier, och att han då kommit i ordvexling med någon mindre redig ung student och att då ett så beskaffadt förfördelande egt rum Det är en sanning att prof. M. sjelf gått ut och gjort sig underkunnig om nattoroligheterna, och bvad var naturligare, än att ban sökte dem der de voro att förvänta: på våra ölstugor. Mycket riktigt fick ban tillfälle att beundra denna privilegierade bydra, som i allt liknar mythens, och äfven deri, att om man skär af några hufvuden, så äxa de åter, om icke i mängl, så åtminstone med lika styrka. Det var en tid då här klagades öfver de så kallade ,,hundfröjderna. Man beredde sig till ett utrotningskrig mot dem och man använde de medet, som stodo till buds genom våra kommunallagar. Det att ta bort dem klandrade visst ingen; tvertom: de fleste helsade denna sakernas nya ordning med jubel, om också ett fåtal dyrkare af ,skön konst stodo der med bistra blickar och frågade sig om qvällarne: hvad skola vi nu ta oss före? De behöfde icke länge vänta på besvarandet af denna fråga, ty som ogräs om våren stodo dessa kybblen upp, der man icke blott ockrar på en persons kassa, utan äfven på hans fysiska krafter. Det var våra myndigheter, som inrättat dem och derföre voro de bra. Det kan ju roa att titt: in i en af dessa ,,stugor. Ett, två å tre långe rum utgöra lokalen. Kommer man der in en af ton, kan det i början synas helt fredligt och tyst Man sitter vid sin seidel bier eller sin flaska por ter och diskuterar hvad frågor som helst, mer scenen förändras så småningom, sedan schweize rierna utsläppt sina kunder kl. 11. Det blir stor migt och rökigt, och de osunda ångorna slå der ankommande i ansigtet. Lägger man härtill at dessa ställen, för att kunna existera, betjena sin gäster med fruntimmers-uppassning, och då dess: äro damer, som ett samhälle icke borde ha me än en plats för, kan man nog göra sig ett begrep om att oordningar och skrål skola bli en följd a dessa inrättningar. Låt nu vara att detta natt skoj föres inom hus, men alla dessa individe skola ut och hem, då natten lidit ett stycke, ocl det är då, under inflytande af maltdryckerna, som en och annan, kanske hela skaror, genomtåga ga tor och torg och upphäfva dessa oartikulerade ljud, för hvilka ett bildadt samhälle borde vars befriadt. Att det ofta skylles på studenter, hvac som borde läggas andra till last, är utan tvifve säkert, men vi vilja på intet vis ta den studerande ungdomens försvar, utan hvarför icke bekänna, at att det verkligen är de som mestadels äro skulder till oordningar. Men då må vi fråga: Hvarfö gör icke vår poliskår sin skyldighet och på be