Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1869, sida 2

slag, som blifvit väckta i Sverige, till grundande af en svensk nationalitet i Amerika. Hr M. yttrade bland annat följande: Tiden tillåter mig icke göra några omständliga anmärkningar, men så mycket har under den sednaste tiden blifvit taladt om det skandinaviska mötet, att det måhända är på sin plats att jag här afgifver en förklaring; och i egenskap af den skandinaviska befolkningens i denna stat representant under den närvarande valperioden, är jag bemyndigad att här uttrycka denna befolknings åsigter och känslor; och hvad jag i detta afseende yttrar, grundar sig på en säker kännedom om ställningar och förhållanden. Det är sannt att vi älska fådernebygdens fjellar, att vi sasthanga med helig vänskap vid minnet af våra hjeltemodiga förfåder, men vi hafva lemnat vårt älskade fädernesland — vi hafva strött ut de sista blommorna på våra förfäders grafvar — och vi bafva kommit hit för att stanna, kommit hit för att här lefva och dö. Vi äro icke ett förslafvadt folk, och vi sträfva icke efter att bilda en skandinavisk nationalitet i eder midt. I hafven känt oss här sedan många år tillbaka. I hafven sett oss komma till eder, obekanta med edert språk och uppfostrade i bruk och seder, som äro vidt skiljda från edra, och jag vet att i skolen bära oss vittnesbörd om, huru lugnt och trofast vi hafva blandat oss med eder, lärt edert språk, adopterat edra seder; huru våra barn växa upp som amerikanare vid sidan a edra, och huru vi sjelsva likna eder i allt. Vi hafva blifvit bjertligt mottagna här, vi hafva här haft lycka och tramgång; vi älska detta stora land, och det är vår önskan att lefva och dö som amerikanare. Den heder, som blifvit visad mig, skall uppfattas som en utmärkelse, visad den skandinaviska befolkningen i denna stat, icke som skulle den begära någon särskild ynnest; men en sådan utmärkelse skall anses som ett erkännande af vår uppförande bland eder, och jag hembär eder derför i den skandinaviska befolkningens namn en vördnadsfäll tacksägelse.