Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1869, sida 1

dast emedan hon och Bernadou förse honom med färgstofter. — Han är således fabrikör? Men jag har ej sett någon fabrik i Ibarraye. — Nej, min herre, men han köper dessa färgstofter, hvars beredning han ej känner, och säljer dem dyrt till tyska och schweiziska köpmän. Min far hade hoppats att för cagoterna utverka samma privilegier som för det öfriga landtfolket. — Stackars menniskor! Är då detta deras största förhoppning? sade Gavarnie. — Men äro våra landtmän sämre lottado än andra länders? —, Jag känner inte den tyska och ryska landtbefolkningens ställning, och canadiensarne sucka ännu under feodalt förtryck ; men det fransyska bondfolket förefaller mig sämre lottadt än dragdjur, ty då menniskan har begagnat dragdjuret tills dess styrka är uttömd, dödar hon det, medan bondfolket släpar under sitt elände till dess döden inträffar. — Hvarför äro de sämre lottade här in annorstädes? — Hur kan det vara annorlunda, när le privilegierade klasserna tillegna sig alla förmåner, och hela skattebördan tynger på de fattiga? — Men, min herre, svarade Marcelle, om erinrade sig de läror man alltid prelikat för henne, — adeln försvarar riket ned sitt svärd, och presterskapet försvaar det genom sina böner. IIon hade så ofta hört detta upprepas om en så oemotsäglig sanning, att hon blef mycket öfverraskad, då Gararnie häfigt utbrast: — Hur kan ni använda en så föråldrad nbillning som ett allvarligt bevis? Under!