Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1869, sida 3

grindarne, ofvanför hvilka ett förgyldt L. glänste, och han ansåg artigheten fordra att följa den inbjudning han erhållit vid sitt förra besök. Endast Marcelle befann sig i salongen, dit han infördes så ceremoniöst, som om han hade varit en hertig. Hon steg upp för att emottaga honom, och hennes behagliga, nästan hjertliga helsning visade honom, att hon emottog honom ej som en fremling, utan som sin morbroders vän. — Underrätta min mor att herr Gavarnie är här, Andrö. Min far skall glädja sig åt att höra mera om edra amerikanska skogar, min herre; jag skall underrätta honom. Min far! tillade hon, i det hon höjde rösten något, och Gavarnie såg herr de Lestrelle i ett angränsande rum hvars dörr stod öppen, så ifrigt sysselsatt vid ett bord, att hans enda svar var, — straxt, straxt, mitt barn! Se, Bernadou, proportiorerna äro dessa — — och Gavarnie mirkte dervid med stor öfverraskning, att den andre personen, som lutade sig öfver någonting med ett intresse liknande her de Iestrelles, var cagottimmermannen. (Forts.)