Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1869, sida 3

Ekonomiskt. Om ätbara svampar. Från Vesterdalarne skrifves till Dagligt Allehanda den 29 September: Under September månad ha vi här i Vesterdalarne fallit i en vurm, som spridt sig till både fattiga och rika och gjort en stor revolution i vår gamla enformiga matlagning. Hittills har det väl stundom händt, att man i s. k. bättre hus bland delicerna på smörgårdsbordet äfven funnit champignoner och ansett dem såsom verkliga läckerheter. Såsom mycket sällsynta, ha de dock icke ofta kunnat stå till buds, och till några andra svamparter ha icke ens de bättre klasserna sträckt sin lystnad. Men genom landstingets bemedling har jägmästaren Smitt under hösten rest genom alla fögderiets socknar ända upp till Transtrand, hållit offentliga föredrag om itliga och giftiga svampar, om de förras mångfaldiga användbarhet, sättet att tillaga och förvara dem för framtida behof. Dessutom har han genom att vid föreläsningen sjelf koka soppor, steka eller stufva svamp satt sina åhörare i tillfälle att öfvertyga sig om anrättningens välsmaklighet och närande kraft. För ståndspersonerna var detta genast en välkommen lärdom, som de med glädje tillegnade sig. Soppan, tillagad på så enkelt sätt att äfven de fattiga kunna komma ut dermed, smakade som köttsoppa och var fullt jemförlig dermed som födoämne. Genom tillsats af några extra ingredienser blef den åter så fin och välsmakande, att den utan tvifvel skulle förvilla och tillfredsälla fordringarna hos äfven den fördomsfullaste åckermun. Man fruktade, att allmogen icke skulle låta öfvertyga sig om nyttan och användbarheten af denna kreatursföda, och visserligen finnas många, som med vämjelse och förakt visa den från sig; men genom att vid sammanträdena tillkalla skollärarne och andra förståndiga män inom kommunerna lyckades man från första början få ett för saken intresseradt parti, som nu med stor framgång verkar för en allmännare spridning. Både på herrgårdar och i allmogens stugor porlar nu svampgrytan tidt och ofta, och den tid torde icke vara ngt borta, då svamparne, som här växa till stort verflöd, blifva ett kärt och eftersökt födoämne. llredda till soppa, komma de ock att bland de fattiga göra största nyttan och lindra nöden i många hus. Glädjande är det att just i de öfre socknarne, som oftast hemsökas af frostskador och missväxt, omfattades hr Smitts undervisning med varmaste intresse, och de skola nog i svamparne finna en rik ersättning för de förluster, som de i afseende på säd och rotfrukter mer än andra äro