Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1869, sida 2

än 150,000 rdr årligen, och den, beskattning af 11, millioner rdr, hvarom Aftonbladet talat, afser alltså alla de 10 åren. Staden och Länet. Herrar Stadsfullmäktiges sammanträde i dag börjades med val af ordförande, enär såväl ordinarie som vice ordföranden befinna sig uti hufvudstaden i allmänna uppdrag. Valet, som förrättades medelst slutna sedlar, utföll så, att de flesta rösterna tillföllo hr O. Wijk. Hr Ordföranden hälsade den nyvaide ledamoten hr E. Delbanco, som nu för första gången deltog i stadsfullmäktiges förhandlingar, välkommen. Härefter afgjordes ärendena å dagens töredragningslista på följande sätt: 1) Till brandstodskomiteer för städernas bolag till försäkring af lösegendom utsågos: för staden och de äldre förstäderna hrr aktuarien J. A. Lindegren, t. f. stadsingen. H. W. Brandel, mälaremäst. C. A. Strandman, bryggaren A. O. Norlund och snickaremäst. C. A. Söderström, samt för Carl Johans församling hrr apotekaren N. U. Isander, snickaremäst G. Andersson, handl. J. A. Helgesson, orgelnist. J. P. Lindell och handl. J. W. Lilljeguist. 2) Till ledamot efter afl. kapten v. Holten i beredningen för hr Mellgrens förslag om ny plan för reglering af förstaden Stampen utsågs hr grosshandl. C. Hellstenius. 3) Åt exekutorn C. Falck beviljades det begärda arvodet för förrättande af exekutorn E. Kullbergs tjenst intill årets slut. 4) Direktionens för kurhuset begäran om höjande af innev. års anslag till inrättningen med 12,000 rdr beviljades. 5) Drätselkammarens framställning om utförande i år af åtskilliga reparationer å konditori-och restaurationslägenheterna i örshuset godkändes. 6) Sundhetsnämndens ärsberättelse för 1868 — för hvilken vi i ett blifvande nummer skola vidare redogöra — upplästes, hvarefter ordet begärdes af Hr d:r Dickson, som upplyste om, att direktionen för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset, efter mycket vidlyftiga förhandlingar, förenat sig om en framställning till stadsfullmäktige, i enlighet med hvilken ökadt utrymme inom sjukhuset skulle kunna beredas, utan så stora kostnader, som förut varit ifrågasatta. Talaren hemställde derjemte, dels att stadsfullm:e måtte till sundhetsnämnden uttrycka sin tacksamhet för det nitiska sätt, hvarpå densamma utfört sitt uppdrag, dels att den nu afgifna årsberättelsen måtte införas i stadsfullm:es handlingar och tryckas i så stort antal exemplar, att den kunde utdelas till härv. styrelser äfvensom till enskilda af kommunens medlemmar. Hr Berger fann icke lämpligt, att någon serskild tacksamhet uttalades af stadsfullm:e till sundhetsnämnden. Denna hade endast gjort sin pligt och eftersträfvade helt säkert ingen speciell utmärkelse härför. Man skulle eljest på samma skäl vara förpligtad att betacka alla andra styrelser, hvilka nitiskt fullgöra sina åligganden. — Berättelsen borde intagas i stadsfullm:es handlingar, men endast i vanligt antal ex., då antagligt vore, att den stora allmänheten skulle få del af densamma genom tidningarne. — I fråga om ett bättre ordnande af renhållningen, erinrade tal:n om, att stadsfullm:e beslutat en s. k. provisionell ordning beträffande latringroparne, hvilken dock blifvit öfverklagad hos Kgl. Maj:t, hvars beslut hittills förgäfves afvaktats, och föreslog tal:n derför, att stadsf:e måtte till Kgl. Maj:t ingå med en framställning i lämplig form om den för samhället vigtiga frågans snara afgörande. Hr Hedlund ansåg ej lämpligt att framkomma med en dylik påminnelse annorlunda än på privat väg. — Instämmande i d:r Dicksons båda förslag, framhöll tal:n i afseende på sundhetsnämndens blifvande årsberättelser det önskvärda uti, att dessa äfven komme att vidröra nämndens förhållande till fattigvården. Den bättre födan och de förbättrade anordningarne i öfrigt inom fattigvärdsanstalterne ha nemligen åstadkommit ej obetydliga besparingar i sjukvården, ett förhållande, som väl förtjenade att närmare beaktas. Hr Philipsson ansåg den af hr Berger föreslagna framställningen till Kongl. Maj:t vara en temligen ovanlig åtgärd. Förslaget kunde i alla händelser ej nu företagas till afgörande, utan borde, i likhet med alla andra hos stadsfullmäktige väckta nya sådana, bli föremål för utredning. En sådan vore härvidlag desto mera nödvändig, som det vore oafgjordt, huruvida anförda besvär finge uppehålla verkställigheten af sådana särskilda föreskrifter, som den nya ordningsstadgan för rikets städer medgifver hvarje kommun att bestämma. Hr Berger fann sitt förslag alldeles icke olämpligt. Då ett ärende hvilar hos en embetsmyndighet — och om en sådan är här fråga, icke om H. M. konungens person — är man visserligen skyldig att afvakta dess beslut, så länge dröjsmålet ej medför någon fara. Men finnes en dylik fara, synnerligast för ett större samhälle, så är det å andra sidan en skyldighet att på ett lämpligt sätt framhålla detta intör vederbörande myndighet. Att en sådan fara i föreliggande fall existerar, har nu blifvit visadt genom en officiell berättelse. — Talaren kunde ej betrakta sitt i sammanhang med det diskuterade ärendet väckta förslag såsom ett nytt, hvilket borde remitteras till beredning. — Den af stadsfullmäktige beslutade provisionella ordningsstadgan hade härvarande avultaritaotar a; ancatt cr Umna tlämnadan. — — — —