Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1869, sida 3

Article Image
TTAHSKU TCIGSKTIILCn. Eldsvådan i Bordeanxs hamn. Ett ögonvittne skildrar på följande sätt denna tilldragelse: Bordeaux d. 29 Sept. kl. 8 f. m. Bom! bom! bom! Hvad är det för dån, som väcker oss ur vår hvila i Hotel des Princes beqväma bäddar? Bom! Än en gång bem! Har handelns och nöjets stad, staden som enligt hr Roqueplan är mest chic i hela Frankrike, staden der Napoleon III förklarade att kejsardömet är freden -— har Bordeaux gjort uppror och affallit från kejserliga styrelsen? Så tyckes det, ty hör! klockan i S:t Andre stormringer, och vi veta, att den klockan aldrig sättes i rörelse utan vid tillfällen af förskräckligaste fara. Klockorna i S:t Michael och S:t Croix svara, och snart instämma de i S:t Seurin, S:t Eulalie, S:t Eloi, S:t Pierre och Bordeaux öfriga talrika kyrkor, så att luften skälfver af malmens klang. Men nej, det är icke en folkresning vi ha att bevittna. Det dystra skenet på himmelen, mot hvilken stora teatern tecknar sig som ett grekiskt tempel, visar, att det är en eldsvåda. Jag skyndar till kajerna. Hvilken syn möter min blick! Ända från bron öfver Garonne och till Lormont, 2 svensk mil närmare hafvet, är hela floden en massa af lågor. Trupper äro uppställda längs kajerna, för att hålla tillbaka den städse tillvexande folkmassan, medan brandsläckningsmanskap och sjömän äro ifrigt sysselsatta med att bogsera de ännu oskadade fartygen ur deras grannskap, hvilkas undergång är viss. Man behöfver knappt fråga om orsaken till eldsvådan, ty man erinrar sig instinktivt den fruktansvärda branden i Antwerpen för ett eller två år sedan, hvilken fortfor inemot en vecka, innan den kunde släckas. Den förorsakades af petroleum, och så är förhållandet äfven med denhär. KL 7 i går afton hände det, att ett petroleumförråd, som blifvit omlastadt från en belgisk ångare på en pråm, som nu låg förtöjd mellan en annan pråm och ett stort tyskt skepp, fattade eld från en brinnande tändsticka, som en af pråmkarlarne oförsigtigt kastat ifrån sig. Såsnart desse sågo, huru det stod till, kapade de, med en tullsoldats tillbjelp, trossarne, som höllo pråmen, och läto den drifva, enär de visste, att det tyska skeppet innehöll en tillräcklig mängd petroleum att förorsaka en förstörande explosion, ifall äfven det fattade eld. Åtgärder vidtoges ögonblickligen för att skaffa pråmen till en ofarlig plats, och man satte honom på grund på flodbankarne långt från lastningsplatsen, så att han skulle bränna ned utan att förorsaka skada. Men det stigande flodvaftnet lyfte olyckligtvis den brinnande massan från grund och förde den med sig, och den på vattnet flytande oljan inträngde bland fartygen i hamnen i sjelfva hjertat af staden. Det ena fartyget efter det andra antändes, och kl. 11 om natten stodo minst femton i lågor. De flesta af dem voro lastade. Några, som lågo högre och skyddades af sin kopparförhydning, undgingo förstörelsen. Då flodvattnet åter föll, medförde det brinnande spillror, som antände ytterligare ett eller två fartyg, hvilka lågo längre ned mot hafvet. De försök, som gjordes att hämma det härjande elementets framfart, voro löjligt vanmägtiga. För den stora staden Bordeaux är ångsprutan en alldeles obekant tingest, och de använda handpumparne voro af för ringa kraft att göra någon nytta. Det släckningssystem, som följdes, var helt enkelt att låta de antända fartygen brinna ned och söka rädda de närbelägna. Ett enda undantag härifrån egde rum och förtjenar omnämnas. Besättningen å ett fartyg kalladt Unico från S:t Servan stred modigt med lågorna, som omgåfvo skeppet och delvis antände det, samt lyckades, sedan de gjort en rask släckning, bogsera det längs kajen till en säker plats. Förlusten anslås till minst sex millioner francs. Erfarna personer försäkra mig, att den uppgår till tio millioner. KI. 5 e. m. Jag har gjort en promenad längs kajerna, som folja floden, inemot en tredjedels (svensk) imil. Folkträngseln är utomordentlig, men endast ett obetydligt antal soldater äro på benen för att upprätthålla ordningen. Trötta af nattens ansträngningar hafva de flesta lagt sig att sofva i lidren, som användas till magasinering af landsatta varor. Alla ångfartyg hafva ångan uppe och äro färdiga att sticka till sjös, ifall, som de befara, flodvattnet skulle föra något af de brinnande fartygen i drift uppför floden. Från Garonnebron, der jag förliden natt betraktade skådespelet, kan man på den korta sträckan af omkring 1,400 alnar se sex eller sju fartyg, som ännu brinna, ehuru lågorna se matta ut i solljuset, samt andra, som utspy strömmar af svart rök, hvilken inhöljer husen längs kajen. Men härmed hafva vi icke fått en öfverblick af hela förhärjningen, ty floden kröker sig sakta, och mellanliggande byggnader stänga utsigten öfver dess fortsatta lopp genom staden, der, såsom jag sedermera fann, förstörelsen varit nästan dubbelt så stor. Nära bron ligga fyra stora, nästan ända till vattenlinien nedbrända skepp. Litet längre bort, midtemot Quinconis, denna utomordentligt sköna offentliga plats med sina segerkolonner och statyer at filosoferna Montesquieu och Montaigne, ligga ytterligare två skepp at minst 2,000 tons drägtighet, begge tillhörande Bordeaux, med masterna nedfallna öfver de rödglödgade ech i fantastiska gestalter böjda jernsidorna. Nära intill dem finna vi två fartyg, nedbrunna till vattenlinien, från hvilkas last lågor och rök ännu uppstiga, och ej långt derifrån, invid kajen, nästan på torra landet, ytterligare två i full låga. Deras master stå ännu, men hota hvarje ögonblick att falla. Icke den ringaste släckningsåtgärd är vidtagen; några karlar, tillhörande släckningsmanskapet, åse med diupsinnigt lugn förstörelsen; ett stort vattenkar, stäldt på bjul och draget af två hästar, väntar synbarligen på en handpump för att begagnas. Fortsättande min vandring mötte jag kaptenen å en af dessa präktiga transatlantiska paketbåtar, som utgöra stadens stolthet. Med tårar i ögonen visade han på förstörelsen rundtomkring och förklarade, att det var den största olycka, som någonsin drabbat Bordeaux. Han talade sannt nog; medan jag fortsatte promenaden, såg jag ytterligare nedbrända eller brinnande fartyg. I den dy

6 oktober 1869, sida 3

Thumbnail