Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1869, sida 3

ning berältar ,,efter en fransk vetenskap lig tidskrift: Man har funnit i de gamla egyptiska grafvarn mumier at tvenne slag: af det ena slaget äro d ofullständige, eller med andra ord de sakna in elfvorna och öfriga för lifvet och verldens nöje! oeftergifliga organer; — hos det andra deremot finnas alla organerna i behåll. Doktor Grussel bach, professor vid universitetet i Upsala, har a detta förhållande dragit en märkvärdig slutsats Enligt hans förmenande skall det sistnämnda sla get af de egy e mumierne icke vara på någo sätt balsamerade aflidna, utan de äro helt enkel individer, hos hvilka lifvet blott blifvit tillsvidar upphäfdt; de skulle åter hafva blifvit uppväckt: eller återkallade till lifvet i någon aflägsen fram tid. Herr Grusselbach har gjort några försök til stöd för sitt besynnerliga system; han utmärket bland andra ett försök, som, sedan 10 år, alltic har lyckats. Genom ett förfarande, hvartill har ensam har hemligheten, bedöfvar han en orm som, insöfd, erhåller stelheten och hårdheten hos en marmororm. Om man släppte honom i mar. ken, skulle han sönderspringa i bitar. Ormen kar förblifva i detta tillstånd under många år, sedan återgifver hr Grusselbach honom, förmedelst er stimulerande besprutning, ånyo lifvet lika så sprit tande, som före döden. Sedan femton år för denna reptil en tillvaro bestående af dödar och återuppväckelser till lifvet efter hvarandra, och han synes ke må illa deraf. Den store kemisten har nu vändt sig till regeringen med anhållan att få låna en lifdömd; br Grusselbach vill låta den stackars menniskan spela ormens roll, och förbinder sig att återlemna galgfogeln efter 2 år. Välbegripligt skulle den åtöruppväckte patienten då erhålla nåd. Som man finner, är experimentet ännu icke till fullo afslutadt, men att det skall lyckas synes vara otvifvelaktigt efter de lärorika rönen med ormen, och då man erfar, att redan de gamle egypterna hade konsten inne. Allt stort sker tyst. Det är fördenskull professor Grusselbach lefver i Upsala i djupaste inkognito, så att hans egna kolleger derstädes, om de vilja få reda på hans adress, ha att vända sig till redaktionen af Borås tidning, som lär unlerhålla en vetenskaplig korrespondens med redaktionen af den onämnda, men i Boråstrakten mycket lästa och värderade ranska tidskriften.