Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1869, sida 2

— Omöjligt! — Folket säger så, herre. — Hvad! Skulle herr de Lestrelle ge sitt enda barn åt denne man! — Mödrarne lär ha bestämt det, ser herrn. Det var öfverenskommet redan innan unga grefvinnan lemnade sitt kloster, och jag undrar hvad de vänta på, för hon har nu varit hemma i scx månader, och han är ofta der och gör sin uppvaktning. — Jag tror att jag såg honom i dag, inföll Gavarnie med en oförklarlig rörelse, men jag kände ej igen honom. Femton år — om detta rykte är sannt, har jag misstagit mig på herr de Lestrelle. Jag trodde att jag hade funnit en man, men han är endast en aristokrat, när allt kommer omkring. — Jaså, herrn är född i Gascogne? — Hvem har sagt er det, Catherine? — Herrn känner ju dessa fördömda S:t Xists, som äro från Gascogne? Jag tänker att ni inte vet något godt om dem. — Jo, så mycket man kan veta. Men mina böcker, Catherine? — När såg herrn markisen i dag? — Mina böcker, Catherine! — För tusan, herrn tycks nödvändigt vilja ha böcker. Var herrn på slottet Lestrelle i dag? De äro präktigt folk, eller hur? — Svara mig ja eller nej, om det finns några böcker i huset. — Här finns vagnslaster fulla, fastän kanske inte sådana som herrn vill ha, svarade Catherine, drifven till det yttersta och fast besluten att för husets ära icke tillstå, att icke allt fanns, som hyresgästen kunde begära. Had för slags böcker är det?