Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1869, sida 2

— Min dyra Gabrielle, jag betviflar att han har några i detta hänseende. — Naturligtvis, ty en ofrälse kan inte känna som vi. Ni hörde väl talas om herr Franklin i Versailles, då han fann etiketten fordra en bugning af hvar och en, som mötte den kungliga silfverservisen, då den bars fram eller tillbaka? Han kunde ej förmå sig att göra denna reverence samt utropade endast: , märkvärdigt. Min mor deremot, som en gång under en oförklarlig tankspriddhet gick den förbi utan att niga, återvände genom en mängd gallerier för att godtgöra sin oförlätliga försummelse. Jag tror, att du ännu studerar utkastet till magnolian, mitt barn? Marcelles ögon betraktade teckningen med en slags förtrollning, och medan hennes moder fortfor: ,I alla fall har ban tjenat emot britterna, och det amerikanska kriget var fashionabelt; män af våra bästa familjer sökte anställning der, sade den unga flickan till sig sjelf: — Således kunna verkliga ting vara bättre och skönare än fantasiens foster. Jag visste inte det. Jag har alltid ansett lifvet ömkansvärdt, emedan det var så tungt, så olika det jag efterlängtade. Kanske det, när allt kommer omkring, liknar magnolians; således skönare än man föreställer sig! Kap. 5. Cavarnie lånar en bok. Gavarnie, som var van vid ett omvexlande, ofta at faror uppfylldt lif, antingen ill sjös eller till lands, i sällskap med sin vän herr de Champfort, fann tiden lång