Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1869, sida 2

Staden och Länet. Chalmersska Slöjdskolans nya lokaler hafva i dag vid middagstiden blifvit på ett högtidligt sätt invigda för den undervisning, som tillhör denna institution. På den förut bestämda timman, kl. 12, hade ett betydligt antal personer, herrar och damer, som erhållit inträdeskort, infunnit sig på det för invigningen anordnade rummet (2:ne sammanhängande ritsalar), vid hvars ena långsida var uppförd en estrad, hvarofvan syntes porträttet af Chalmers, detta läroverks grundläggare. Sedan slöjdskolans styrelse jemte andra honoratiores intagit sina platser å estraden, utfördes af en kör af sångare, herrar ochdamer, med ackompagnemang af blåsinstrumenter en koral (ps. 140 v. 1) under anförande af direktör Czapek. Ordföranden i Chalmersska slöjdskolans direktion, Landshöfdingen grefve Ehrensvärd, höll härefter invigningstalet, rikt på sanningar, ädelt och varmt uttryckta, för hvilket tal vi likväl ej hinna i dag närmare redogöra, då vi gerna önska referera detsamma så fullständigt som möjligt. Domprosten d:r Wieselgren uttalade välsignelsen öfver den nya institutionen, hvilken inleddes med ett föredrag, hvari samverksamheten mellan vetenskapen och det industriella arbetet allvarligt betonades. De måste blifva makar, dessa båda krafter, och omhulda hvarandra, Vill vetenskapen ej sänka sig till, det praktiska lifvets tjenst, skall den råka ut för samma fara som skolastiken i medeltiden.! Man må icke heller tro, att arbetetikan hjelpa sig utan vetenskapen. Den vördade talaren lät i öfrigt sin fantasi bära sig åt allebanda rymder, men återvände slutligen till det som var hans sak, och som ingen gör värdigare och innerligare än han, nemligen till nedkallande af Guds välsignelse öfver denna nya läroanstalt, dess lärare och lärjungar. Efter det den vackra sångkören fortsatt koralen, med samma psalms 2:a vers, uppträdde Chalmersska slöjdskolans förre föreståndare, den åldrige, men ännu lefnadskraftige professor C. Palmstedt och yttrade följande: En ovanlig skickelse förunnar mig, som inom denna vetenskapligt praktiska läroanstalt inledde begynnelsen af arbetet och i 23 år fortsatte detsamma, att, sedan en småningom tilltagande utveckling och ökade anspråk på en efter vetenska